Aftonbladet – 29 juni 1837, sida 2

LIKA MOT LIKA. Don Hernande Hernandez de Sn Pedro y Bechamonde y Pena Fulgida varen afdei den lilia Spanska staden Medellin i Estremadura önau beSniliga, såsom de sjelfva påstå, genuina ättIngar af den i nämnda stad födda Hernando Cortez, Mexicos ryktbare eröfrare; en hindslago af gamla stammen, som aldrig lemnade sin långa pamp och sin mantel, utan tycktes hafra gjort sig till en samvetssak att på det punkt ligaste bibehålla den antika kostymen och lefnadssättet. Han hade varit öfver till Amerika, tör att söka lycka, och en längre tid uppshålit sig i Comsyagusa, men återvändt till Estremadura, då Nya Speniens provinser söndrade sig frin moderlandet, lastad med skatter och medförande. en ung maka, äcel, skön och mera passionfull än en Andalusiskas brännande kyss. Dona Engracia Loysbants, född under tropikens glödhets sol, förenade med kreolskornas skenbara spathi hela den inre häftigheten af deras karakter, hela våldsamheten at deras lidelser och begär. Hon hyste ex djup aktning för don Hernandos långa mustscher och bleka anJetsdrag. men hon älskade bonom icke. Imedlertid ver det för hennes hjerta ett behbof att äfven älska. Hon dröjde icke länge att bestäm— ma sig i sitt val. Hoa hade bemärkt en ung Fransos. Nå hon gick i kyrkan, hade bon mött hans blickar; den sköna dennan lyckedes att bedraga stu mans vaksamhet och omsider införa hos sig den älskade framlingen. Företaget var ganska äfventyrligt; men att begära försigtighet af en älskande qviona är alt, såsom det spanska ordspråket lyder, begärs päron al en alm. För öfrigt var älskeren icke ett hårsmån klokare än hon, utan tilltagsen, obetänksam, såsem fransoserna vavligivis äro. Don Hernando vann snart den hemliga öfvertygelsen, att hav var bedragen. Alla de mått och steg, han 10g för satt öatverraska de bhåda brotisliga, förblefvo likväl fruktiosa en Jängre tid, och det var blott slumpen, som ändtigen gaf honom heviset på haus vanära och med detsamma ett tillfälle ait hämna vig. Ea natt, då donva Euogracia släppt in till sig sin älskare, bände sig, att deone i yrseln af sin passion råkade ganska fatekt taga mise om nampv,. O, hvad du är skön! min fudith !? hviskade han, hvad du är skön, hvad din hy är skär och frisk, hur ding bliekar äro vällustfulla! . .. O, min Induh!. . . 7AhP spratt bon till, liksom veknande ur en elsk sömn; Yudiih; du känner någon flicka, som heter Judith? . Någon eländig judipna, som du älskar -Trolöse! . ... Bedragare m Den ärm? äl oe Jälskaren bjöd örgäfves till ax rättfösdigs sig; hole icke pöra horom; tva tom, ja mer; han, söcte lugn, henne, deste mera exalterad blef hornet Y råk ade snart i det färs