Aftonbladet – 27 juni 1837, sida 3

Den 9 innevarande månad inträffade i Paris under den allmänna glädjen och förtjusningen en olycka, som bevisar att de högt uppsatt hönsen äre ungefärligen lika litet säkra på sina platser någothvarstädes, och hvars följde skulle kunnat blifva bögst bedröfliga och fatala, så mycket mer, tom just vid deona tidpunki Ludvig Filip synes vilja åt de gemla traditionerna och minnena vindieera ett anseende och en vördnad, som man, gudnås så visst, varit kardt nära att rent af glömma bort för alltid. Uuder ett förfärligt oväder om afionen nämnde dag träffade nereligen åskan det pyrsmidaliska klocktornet på domkyrkan Saist Denis, Paris Ridderholmskyrka. Åskstrålen slog ned på den förgyllda tuppen, alldeles såsom för ungefär tvänne år sedan hände sig härstädes, begef sig :ornet utföre ech försvarn i jorden. Lyckligtvig antände icke slaget, och det på glorvördisa minnen så rika templet blef således skonadt; medlertid gjorde strålen flera mer och mindre petydliga skråmor i tornet oeh slog hufvudet if en ehimere. Auktoriteterne på stallet besåfvo sig genast till kyrkan, för att anställa indersökning om det mågorstädes tagit eld, och lera pumpar blefvo hela påföljande natt ståemle tillreds derutanför. Tornpspirae lärer efteråt unnits så skedad, att man icke mer anser sig tan fara för densamma kunna ringa med storloekan i ternet.