Aftonbladet – 26 juni 1837, sida 2

FIEF LER Ae SVENSKA VINERVA OCH KA AMARHERREY ROSENBLAD. Kozungen utnämnde till Kommerseråd Kammerherren Bernhard Rosenblad, och Afionbladet tog sig friheten dervid anmärka, att Hr Kammarherren Rosenblad, Justitiestatsministerns brorson, aldrig varit engegerad i kommer:ekolleg um, aldrig handlagt bandelsärender, eller baft mågon slags befsttoing med så beskaffade mål, som der komma till föredragning, nemligen kovsulad å ender och dermed beslagtsde bandelssaker.? Vi sjorde desna anmärkning endast för att underbålta alimänbetens uppmärksamhet på de fortsatta afvikel erna från våra beiord:ingslager; — Justitie-statsmiaisterns brorsva, kamrarhersen Rosenblad — som sldrig verit engagerad i kommerse-kollegium, aldrig handlagt handelsärender, eiler haft någon slags bsfauniag med så beskaffade mål, som der kom. ma till föredragning, nemligen konsuladärender och dermed beslägtade bandelssaker — ha: likväl blifvit befordrad till kommerseråd, och säledss fö pligtad och berättigad, att, med fara för handel och väsingar, handtera saker, som han efter sll avledning icke förstår, se der all hvad vi genom nyssanförde uppgift ville hafva ssgt. Dervid hade vi dock kuvonat och bordt titlärga, ait Hr kammarh. Rosenblad aldrig tjecstgjort vid något r:kets embetsverk, der kamerala och ju idicka ärender handlöägges, och embet;mannafärdighet förvärfvas. Ea så beskedlig anmärknivg, eiler rättere en så enkel berättelse om et! förbållande, hvilket ingen bestrider och ing:n sksil bestrida, ett så modest uteslutsnde af just de omsiändigheter, som i synnerhet voro egnade ait väcka ond blod hos alla i föreskrifven ordning befordrade eller befordring sökande embetsmän, ea så naken sanning, utan alla sutsatser om nepoiusm, väld eller prejudice, hvilka äro så vanliga och så litt kunnat rinna i hågen, tycktes oss vara ett särdeles bevis på foglighet, och aldrig har väl en fri press i fråga om en be!ordran yitrat sitt ogillande med mera öfverseende för formen, med mera skorsamhet mot persomen, än A tonbladet om Kammarherre Rosexblads ofö modade inklifvande i KammarKoilegium. Och likväl har någon kunnat fianas som beskyllt detta foglga yttrande for att vara ett uttryck af partiåsigter, och ett bevis att Aftonbisdet alliid haft ett godt öga till Ful:mägtigen i Banken, Kammearberren m. m. Berubard Rosenbiad.? Och frås hvem tror väl läsarn, ett denna beskyllning kommit? Jo från den som år ut och år in försäkrar allmächesten, stt hon är upphöjd öfver alla puartissigter, från dan som år ut och år in utropar sig för smakens, de fina och vörduadsfulla manerens såndebud, kommet i verlden att predika sektmod och artighet, och som lika visst år ut och år ia ramar hvarje tillfalle att yura sitt misshig öfver den eller den riksdagsmannen, den eller den embetsmannen, icke med skämt, icke med löje, icke med värma, hetta, ifver, vrede eller vägon af dessa effekter, som ännu icke utesluta möjligheten af ett ädelt motiv, u:an med detta okristliga hån, hvarmed den religiösa och poliiska fanatismens utvalde hämna sig på den mensklighet, som icke mer fruktar utan beler 1: sanguinära förhoppningarne, med ett ord från Svenska Minerva. Hundrade gånger har presen yttrat sig vide skarpare vid en skedd utämning, utan att sådant af Minerva befunnits snstö:ligt; men denna gång var äfven det fogliseste yttrande förmätet, ty det gällde ingen mer och ingen mindre än Farbrors brorsson, och lå tänkte Minerva liksom allmogen, allt ansat aiom min hustru, och hopskrapade senast alla qvarlefvor efter halfoch helrända rökgubbar och tände en rökbrasa under itt skötebarn, som räckte under fem samfäldia lyga och icke haft sin like allt sedan den stora :o:era-kommissionen upphörde. För att: öfverala sin älskling att underkasta sig denna äfvenI KN ET a Dn LI a. Lo ons