lraten gaf den ett tecken att iystna, hvilket den lockså efterkom. h Abdå-el-Kader är blek, bar en stor nun, Joj-mna och föga hvita tänder, bruna ögon och it) kägg, samt en sarkt markerad hufvudskål. Auvsigtets uttryck röjer en något affekterad an-Idakt. Hans drägt skiljer sig föga från de öfit lrige Arsbernes, till och med de ringastes; åtfimiostone voro hans klider den dagen smutsiga, t grofva och till trefjerdedelar utnötta, samt iycktes . utvisa ett slags sökt enkeihet. 1) Samtalet böjjsde nu. Vet du väl; sade generalen, att det ges få generaler; som: skulle , vågat ingå på den traktat, jag pu afsiutat med ;idig. Jag har ej fruktat att utvidga din makt, lemedan jag är viss, att du ej skall begsgna det betydliga välde, vi lempat dig, spnat än tillförbättring af Arabiska folkets belagevhet och till bibehållande af fred ech ett godw förstånd meal Frankrike. — Jag taekar dig för din. geda tanka om mig, svarade Abd-el-Kader, ?i fall Gud så vill, skall j;g göra Arabenes lycka, och om freden någousin brytes, skail det icke bl: mitt fel.? — ?I detta hänseende vill jag til Fransmännens Konung öfverlemna din förisäkran.? — Du ä:veotyrar iogenting dervid; lvi hafva en religion och seder, som förbida 1oss ait hålla våra löfien, och jag har aldrig brustit deri. — Jag räknar derpå och erti bjuder dig derföre mio enskilda vävskap — i Jag emotiager din vänskap; men må Fsarsmänpen akta sig att lyssna ull intriganter.? — Fransmännen låta ej leda sig af någon, och det bör ej bli hondlivgar, begångna af euskilda, som kucna bryta ir-den. Såvant kan enCast ske genom underlåtea vekställghet af traktaten eller någon stor fiendibgbet Euskildas brottsliga företag skola vi söks forekomma! och i hvar å sin sida best:sffa dem? — Det är alit ganska godt; du bebofver blott underrätta mig, och de brottslige skola bli sträffade. Jag rei kommenderar hos hos dig Kuluglis,som qvarisladaa i Tlemecen.? — Du kan vara vyggii jdet fajlet; de skola bli behandlade som Hsdarerne. Men du har lovat mig-att flytta Druerna till landet Hafra (en bergstrakt emellan hafvet. och sjön Seyba). — Landet Hsfra är kanske icke tillräckligt, men de skola flyttas ull ett ställe, der de ej kunna skada fredens bibe hållande.? Nu inträdde en stunds tystcad, hvarefter gezeralen återtog: Har du bef llt återställandet af haudels:örhäliandena med Algier och alla våra öfiga städer? — Ne , men jag skall göra det, så snart du återgifvit nig Tlemecen. — Nog vet val, att jag ej kan det, förrän traktaten blifvit ratificerad af min Konuog. — Har du då icke fullmakt att underhaudla ?? — Jo, men irsktatep måste stadfästas ; det är nödvändigt för dess upprätthållande, ty om den vore afsiutad endast af mig, skulle en annan general, som kommer efter mig, kuoua upphäfva den, hvaremot min efterträdare är förbunden att respektera henme,då hon är ratificerad af Konuprgen. — Om du icke återger mig Tlemecen, som du lofvst mig i trakiateo, iaser jag ingen nödvändighet att göra fred; deixblir då endast ett stillestånd. — ?iiet är sannt, det är kanske endest ett stillestånd; men det är du, som vinner derpå, ty uuder den tid, det varar, skall jag icke förstora skördarne. — Du kan förstöra dem, det är oss likgiitigt; och nu då vi gjort fred, skall jag gifva dig en skrifilig auktorisation att förstöra allty hvs:d du förmår; du kan endast förstöra en ringa del deraf, och Araberne skola ej lida brist på säd. — Jag tror icke, att alla Araber tänka som, du, ty jag ser, ait de önska fred, och flere af dem bafva tzckat mig, för det jag skonat skördarna ifrin Schika ända hit, såsom jag lofvade i Amädy Sakal.? — Abd-el-Kader smålog, med en uppsyn af förskt, och frågade derefter, buru lång tid behöfdes för att erhålla frarska konungens bekräftelse? — Derntill fordras tre veckor. — Det är mycket låcgt. — Du vågar ingentiog dervid; jag ensam kunde förlora derpå. Mens Kalif, Ben-Harach, nalkades då och sade ill generalen: tre veckor är för lång tid; mar bör ej vänta mer än 10 till; 14 degar. — Kao du då befalla öfver hafvet? rågåde den franske generalen. — Nå väl, svarade, Abdel-Kader, i det fallet :skola vi icke återställa handelsförbindelserna, förr än din konungs bekräftelse anländt och freden är säker.? — Det är diva trosförvandter du derigenom tillfogar den mesta skadan, ty du beröfvar dem den handel, hvaraf de kafva så stort behof.. Vi kunna . : i