De goda tidningarre undfågvade allmömbeter för någon tid sedan med koadoleen bref öfve den förargeliga utgåpgen af erkebiskopsval:t Detta har fört oss på den tenkan, att alimänheten, trött vid de förra brefven, to:de för omvex lipgens skull gerna se ett sf axnan art. Det är et koudoleansbref från Konsistorium i Wexis, til Konsistorium i Skara, med snleduicg af Bi kop Lunodblads död. De kriterier Jå en värdig hbiskop, detta bref leioaar, skola utan tvifvel vinIna allmävhesens synve:l:ga bifall, och vi hafvs ider:öre icke ergit i besäuckande att off niliggör a d m,. ebur u vi foru se att kamay: han, sömn allt d illa bedö.ser motverne, tu åter skall förebrå oss att hafva velat göra en viss person till fösemål för oblida jemiorelser. Till Högv, Domkapitlet i Skars! Med bhjertligt detagsnåe hafva vi forvummit den sog, som tråffar Skara DPomkspitel och Stif. grrom den älskade styresmannen, Biskopes m. m. Dcktor Sven Luodblads förudiga död. Det är natu:ligt att de, som på nära häll fått blicka in i en skön, at ljus och värma hka g nomträngd själ, och i första hand njuit frukt-rna af en ädel verksamh t, skola bittrast käana saknaden; men om ett allnännare delag.nde inn-bär någon mildring och tröst, kan Skara Pomkapitel vara förvi sadi, att hila svenska församlingen anser sig h-fva gjort en stor förlast, då hon ej längre bland sina prydoader fick rakea den for sin lårdom och sina patriarkaliska seder utmärkte Lundblad. ?B.skop Luadblad, utgången ur hyddan, bygde sjilf sitt ramn och sin lycka. Gevcm sitt ljusa förstånd och sin kraffulla vilja öppnade ban sig en lysande bana, i trots af alla de hin der fattigdomen Jade i ynglingens vag, och hans egna själsad:l gjorde bordens och rikedowen:) firdelar umbälhge. Det var i synne:het som Professor vid rikets första universitet han frejdade sitt namn. Yuvrlingar från fäderneslendets: serskildta landsk:p slöto der som fosterbröder en förtrolig krets kriug den sällsynte lärarea, från hvars läppar icke konstrika ord, men mognad, på samma gång enkel och hög, vishet flodade och förtjuste. Äfven i Wexiö stift fiones mången, som från den kära akademiska tiden bland sina skönare stunder jäknpar dem, då Luncblad för Jyssnande lä jangar tydde himlens samtal ned jo den. Socm biskop vppfattade Lundblad itt kall från högre synpunkt än politikens, vars bana han ansåg mera slipprig, än att len med säkra steg och upprätt bufvud kunode senor vsudras; men gevom sin rättvisa, sin red! arbet och sitt förekt för intrigens konstgrepp, in flårdfrihet, sitt upplysta mt for religion och vildrvinvg, och i allmenhet genom sit för senning och rätt, fromhet och skörvhet alliid öpp: a noe, har han äfven i denna egenskap öfverallt örvärfvat ett högsktadt minne. I Svensia kyrsans rika partheon skal derföre hans bild inaga ett uumwärkt um, och de sköna dragen skoa säkert icke blekna usder århundraden. ?