Aftonbladet – 21 juni 1837, sida 2

I OLE BULLS AFSKEDS-KONSERT I LONDON. Det torde vara få af våra läsare, som ic på sista tiderna hört omtalas Norrmanuen Bull, denna unga wviriuo:, som, efter det Pa nizi lade in sim stråke och vioha och drog ullbaka från de af hans triumfer ännu geclj dande salongerna, plötsligt uppträdde i ha siälle och inom kort förvärfvade sig et kol salt rykte. Bull har sednast, såsom vi 2c tro oss någon gång hafva pamut, uppebållit i Engaod, hvarest han vid sitt första upptr dande skördade med sin violin ett utomarder ligt bifal. Han har nu nyligen i Loodon git sin afskeds-konsert, för att med det förs:a, e ligt hvad som förljudes, begifva sig ull Ame ka. Denna sista konsert tyckes icke varu eftersökt som de flera föregående, och en påts lig kallsinnighet synes plötsligen hafva efierir den fordna enibusiasmen för Oie Bulls oval talang. En Norsk tidning innehåller, avgåvn denna och dithörande omständigheter, en ar kel från London, som, utom det att den, hv specielt beträffar Ole Bull, synes oss författ med mycken opartiskhet, utmärker sig geod flera sunda och sanna reflexioner öfver virtuo och wirtuositet i allmänhet, och vi tro, att utdrag derur äfven härstädes icke skall li utan intresse. ?Hvad var grunden härtill?? — skrifver tikelforfattaren, efier att bafva omtalat hur stört han blef att vid sitt inträde i opera-sa på en så vidtfrejdad konstuårs afskeas-kons som Ole Bull, fiuna en ganska medelmåttigt t rik publik, — man har sagt, att hans m taflare genem ihärdiga kabsler ändtligen lyck nedsätta Bull i allmänna opinionen, vidare, orsaken till detta afmattande af allmän!ete fordna yvmest mot honom låge i banans stoltz, afhaängiga kerakter, som icke tillät honom använda konstgrepp, hvaraf mindre samyvse grappa karakterer batjena sig för att lycka slutligen, att hufvudgruonden, hvarför så få p soner bivistade hans afskeds-konsert, borde s kas i hans hårdnackade vägran att någonsin I ta höra sig i enskilda kretsar, hvarigenom h icke blott hade afskurit sig tillgången will I bekantskaper och förbindelser, utan äfven s: de fordna ifrån sig. Dessa grunder syntes i från första stundea gauska dubiöss, och jag I vid ett nogare öfvervagande äfven sedan ofv tygat mig, att de äro fullkomligt falska. M den nu för tiden så allmänt atbredda sma o i ett af de mest erviliserade länder hafva någ medelmåttiga kenstnärers intriger ingalunda sådan invflytelse på det allmänna tävkesettet, detta derigenom bleive helt och hållet fördt : sidan, så att allmänheten skulle vanda sig bu från en virtuos, som vid sitt första framträda de helsades med allmänt och stormande bif: Ksbaler kunna visserligen lägga hinder 1 väg för en begynnande taleng, men den högre kon närea, som i all sin siorhet stiger fram i d offentliga, på honom äro de utan inflytand han når öfver dem och kan vara säker om g ban skall bli bedömd med opartiskhet, och s hans förtjenster skola erkännas. Att allmän opinionen uti England, i alseende på Ole Bu måhända har något gått tillbaka, är troligt, det utomordentliga i Bulis spel ar icke läng nytt, men vist är det, att denna opinion likv ännu alhid är honom i hög grad gunstig. beller behöfde en erkänd mästare som Bull gi pa till dessa captationes benevolentiz, hvsrig nem medelmåttan söker hålla sig uppe, för se sin konsert-sal full. Det gilves i Londo synagerhet vid denna tid af året, tusentals pe soner, hvilka löpa efier hvarje förströelse. Iblan lessa åtminstone hafva alla stora namn eu så nde antal beundrare, om de ock skulle försa att göra sig de högre familjerna förbundna g som uppvaktniogar och courtoisie i deras hu Qrssken hverföre Bulls första och sista ko:cse sier en bortovaro af några månader, blef besc Vf ett mindre antal åhörare än det, som han så örsamladt kring sig, när han fordom offentlige ippträdde i London, bör sökas i zndra omstä