Aftonbladet – 19 juni 1837, sida 1

Gen. Damremont har inberättat, att Achmed C Bey icke lemoat Koustantineh, och att alltär fugnt i Bona och ockiing Guelma. Ep bataljonschef, vid namn de la Torre, med en divi-Ision af 1100 man, hade blifvit anfallen af 10 090 Areber och Kabyier, som dock, efter en stuods Påstrid, blefvo bragta vorduing och tvungne att Ifly. Deras förlust uppsives till 1200 man döda -l och sårade, hvaribland flere stemchefer. Fransmännen hade blott 8 döda och 68 sårade. Detta nederlag skall hafva injagat mycken skäck hos de arabiska stammarns. Lyckönsknivgar och högtidligh-ter i anledning af den höga förmälvingen forigå. Den 7 Juni hemburo pärer och deputerade i thronsslen sin underdåniga gratulation, Mau avmäckte, att Herr Dupin, tvärt emot sin vana, var högst artig och, bland annat, kailade Prinsessan Helena den andra damen i Frankrike.? Den 14 skulle staden Perigs festivireter begynna. StaIden har anslagit 800 000 Fr. dertill: Man bet hättar, naturligtvis med ryckn ngar på näsan ic-; lom de högfina kretsarna, att nyss, vid en representation på slottet, inga andia feuntimmer län deputerades frvar fåt tillträde, under det de föruöma damerna, som kommit åkande i galjla, blifvit tillbakavisade, med tillsägelse, att de Iskulle blifva presenterade vid en snart iastundarde allmän cour för damer. De förnäme spara icke sina sarkasmer mot ?den lilia Mecklenburgska prinsessan, hvilken, såsom ett blad säger, Jhiers och Mole med mikroskop uppsökt i en vrå af Fysklend.? Den enthusiasi, som omisskärneligen visar sig hos allmänheten, hade säkert blifvit större, om icke så många saker visat sig, som påminna om den genom Juhrevolutionen störtade dynastien. Hertigen al Orleans reser omkring i Paris med sin uvga gemål och visar henne steden. Öfrerallt emottagas de med Nfliga glädjebetygelser. Alla äro förtjusta af Hertiginnans älskvärda sätt och qvickhet. Vid högtidligheterna i Fontainebleru visade -ig Talleyrend högs: dyster och tråkig och afreste genast till sin egendom. — Den ovilja, som i depateradekammaren uppenbarade sig öftver åliggandet att visa sig i kosym, har hsft verkan : en ursäkt har blifvit afgifven, och de-, puterade tå kläda sig i simpel frack. England. Det vigtigaste ämnet för dagen är Konungens sjukdom, hvilken synes antaga en betänklig karakter.. Den 7 efierskrefvos hans hfmedici, Sir Henry Halford och D:r Chambers, till Windsor, der de tillbragte natten och en del af den pMföljande dagen. En af sjukdomens symp:omer är andiäppa; och som Georg IV äfven plågades deraf i sin sista sjukdom, som var vattensot, så väckes deraf farhågor att Kornungeuas lif pu kan vara allvarsamt botadt. : Courier för d. 9 innehåller i avledniog häraf följande: Vi äro i stånd att motsäga de oroande rykten, som i dag morse cirkulerade öfverallti huvudstaden. Konungen befinner sig nu på morgonen något bätire än i går, hvarmed vi dock icke vilja säga, att hans sjukdom är af allvarsam beskaffenhet; men vid den ålder, hvartill ban hunnit, och med den beiydande grad af svaghet, som anfallit honom, är det omöjligt att förutsäga någonting om utgången. Vi kunna . tiliägga, att beskaffenheten af Konungens sjuk dom är sådan, att bulletiner förmodligen med allraförsta komma att utgifvas, af hvilka allmänheten kan inhämta noggrann upplysning om förhållan det. se . Enhgt privata bref från London till Hamburg, hade den 9 vid midnattstiden omtsalts i Uaderbuset, att underrättelser nyligen ankommit från Windsor, det Konungens helsotillstånd betydligen försämrats. I Öfverhuset skulle, som bekant är, dea 9 dennes den vigtiga frågan om reformen af Irländska muricipalitetecrna åter förekomma till öfverläggning. Den uppskjöts för 5 å 6 veckor sedan till nyssnämnde dag, under pretext att det vore oundgängligt för Lorderne att först kärna regeringens planer 1 afseende på fautigväsendet och tionden i Irland, innan de kunde fatta nå got beslut rörande saunicipal-reformen. Pärerne hade till sessionen d. 9 infunnit sig ganska talrikt, och då Lord Melbouine uppsteg och föreslog, att huset skulle förvandla sig till en komit öfver Irländska municipalbillen, framkomna Lord Lyndhurst med det kontraförslag, att tuset ytterligare skulle uppskjuta denna diskussion till d. 3 Juli. Han grundade detta amendement derpå, att de båda billerne rörande fattiglagarne och tionden i Irland ännu ej