Aftonbladet – 17 juni 1837, sida 3

j LeCKICT, (lC18 dl på UCHAld SUFCKHOUA ITULNHINS Stack der ofrusen säd bergas, när äringen allmänt bortfryser i det så kallade nedra bebodda landet, dels att jordmånen, som äfven al den kunnige geologen skulle anses eduglig, hade å dessa ställen befunnits utmärkt bördig och bördigare i samma mån den synts oduglig; menu Hr af Ekenstam har förbisett, alt desse på höjder och skiljda från. större kärr samt frestländige hedar och granmyror belägne ställen, der ofrusen säd bergats, höra ull undantagen bland de mångtaligt betydligare af frost besvärade lägenheterne, och att den anmärkta bördigheten halt sin upprinnelse från det förhållande, att de amla torpen eller hemmanen i desna skogstrakt, hvilkas hulvadnäring är boskapsskötsel, hafva en så ringa akervidd, i förhållande till ladugårdarne, att den till hvarje utsäde till myckenhet kan gödslas, och deraf låter den anmärkte växtligheten usturligen förklara sig, äfven å eljest mindre bördig jordmån. Hr af BE. hade i öfhigt icke bordt undfalla,. att största delen af den mark, han öiver all Oivanåkers Kronoallmänning passerade, utgöres al magra sandhedar, icke ens tjenliga tor bete, ännu mindre lör odling, och att Nybyggarnes utsigter således ic! e äre i sa lotvande, som Hr at E. velat finna. Med verklig förundran inhemta vi al fortsättningen jutai Herr af E—s artikel: Att trakten omkring Los företer en ovanlig mingd ädlare mineralier. Hvad ; vi i orten härom känna är, att på 1740 talet uppI täcktes härstädes ett Kobolt malmstreck, som i böri i jän bearbetades med mycken framgång, men att tillo i gången i de Öppnade grufvorna upphörde omkring år 14770, då Los Kobolt verk, jemte det en half mil längre i söder vid Carlsbergs torp under samma tid I anfagde Sophieholms glasbruk, nedlades; att för omkring 17 år sedan nya försök för koboligrufvans be arbetande vidtoges, men utan framgång, samt att sistlidne höst mutsedlar blifvit sökte å 2:ne kopparmalm-anledningar, å hvilka väl under förflutna vinter I brytningar skedt, dock utan att något grundadt omi döme om beskaffenheten af anledningarne ännu deraf kunnat hemtas. Ehuru författaren till desse anmärkningar icke vågar, lika med Hr af E., uppgifva de förekomne anledningarne för visshet; så anser han dock desse anledningar förtjente af den uppmärksamhet, att, i sammanhang med pågående afvittring, undersökning derom borde af någon i bergsvetenskapen kunnig man I anställas, huruvida grundade anledningar förelinnas för möjligheten, att åter härstädes öppna en bergs hendtering, hvartil de omgifvande stora och för närvarande alldeles oanvändbara skogarne lemnade outtömliga tillgångar till skogseffekter, sprida lif och verksamhet i hela denna vidsträkta skegsbygd, och såmedelst betydiigen bidraga till uppkomst af de under daning varande nybyggena. Den omständliga beskritning får af Ekenstam slutligen afgilvit Öfver den nytta, som den inrättade nya vägen i Dalarne intill Helsinglands gräns medför, är så sammanblandad med frågan om den del af vägsträckan, som löper genom Helsingland, eller såkallade Kårbölevägen, att den med belägenheten okände ej kan fatta annat, än att hvad sålunda anföres, äger med sitsnämnde vägsträcka gemenskap; men vi åberope hvad ofvan är anfördt, att annan del af nya vägen inom Helsingland, än den redan på Alfsta tingslag indelade, icke begagnas för kommunikation emellan denna ort och Dalarne, och att hela den öfriga, egentligen för Kårböle väg benämnde, 8 mils långa vägsträckan, är för sådant ändamål allåelesYfrämmande. Uti berättelsen, sådan den i Statstidningen förekommer, söker man förgalves upptäcka spår dertill att Hr at Ekenstam fästat väg-kommitterades och regeringens uppmärksamhet derpå, att sistnämnde betydliga väglängd är för ortens innevånare, utom de vid vägen boende 17 Hemmansåboerne och Krononybyggarne, alldeles obegagnelig. Att de soknar och tingslag, vid hvilkas yttersta gränsor vägen löper, de vidsträcktaste i Länet, icke allenast förut äro mycket af allmän och enskild väg-underhållning betungade, utan ätven hvar inom sin socken hafva behofafflera nya vägars läggande till aflägsne byar och hemman, som ännu sakna utfärdsvägar för hjuldon; att inom de till Ljusdals tingslaghörande Färla och Hogdals socknar, den förra 22 qvadratmil med 52 mantel och den sednare af 13 qvadratmil med 13 mantal, landsvägarne förut äro af den betydenhet, att deras underhållande hittils icke varit möjligt, med mindre att ej hela Helsingland hittils årligen måst sammanskjuta medel för väghållningen ofvanföre Kårböle, efter båda vägsträckornaf.åt Herjeådalen och Jemtland, till en längd at omkring 4 mil; att Färla socken, genom en serskild Kgl. resolution, blifvit ålagdt attiståndsätta och fram gent underhålla den vid Koboltverkets anläggande af hela det dåvarande länet uppbrutne, men nu alldeles förfallno vägen emellan nya vägen vid Los och Ferla kyrka af 4 mil, samt att det, vid alla desse serskilde förhållanden, skulle blifva för hemmansägarne en alldeles odräglig tyngd, samt för skottning och plogning vintertiden rent af overkställbart, att å 4 till 40 mil från deras hemvister underhålla ifrågavarande för dem onyttiga och obehölliga vVägsträckning. Vi förmoda, att om Hr af Ekenstam, uti sin eljest så vidt omfattande berättelse, framlagt dessa betänkigheter, och anmärkt de i Konungens Befallningsnatvandes förenämnde utlåtande intagne, hade komnitterade för väganläggningarne icke kunnat framkomna med deras förr omnämnde lika oväntade som närkvärdiga fremställning, och vi lägga derföre Herr if Ekenstam till last alla de menliga följder, som af berörda dess underlåtenhet kunna uppkomma. För författaren till dessa anmärkningar är det slutligen en verklig tillfredsställelse, att tå instämma med fir af Ekenstams yttrande om behofvet, att åtgärder vidtagas för religiös bandledning af de idessa vidsträckta skogstrakter på flere mil från omgifrande socknar boende nybyggare. Han befarar dock, att innan nybyggeslägenheterne kommit till stånd, kunna inbyggarne icke underhålla