Aftonbladet – 15 juni 1837, sida 2

Kongl. teaterns represeatationer slötos 1 gål för denna speltermin, med Fra Frösslinds bene fice. Härvid uppfördes det vid recetter nu få tiden brukliga qvantam af ena liten ny talpje: en gammal sångpjes, och deremallan ett på musiknummer. Den förstoämnde hette Full makten eller Ea af de tre, utgåogen från de Seribeska fabriken, hvarvid husets principal ha en Hr Bayard till kompanjon. Produkten ä en ibland de klenare, ehuru man för omby! skull tagit älskarae ur sjelfva jesuiter-orden Desssa småstycken likna en liten förfriskning a en glace eiiecr en kopp the, som man förtär fö det man bjudes derpå, men som icke hvarkei uppfyller något behof eller qvarlemnar ens nå got minne att man förtärt dem. Eade2 fördele; deraf är, att de åtminstone icke taga digestioms förmågan i anspråk, utan att man har sinnet all. deles fritt, att njuta hvad som derpå kan följa Detta var också här af något bättre art: en pot: pourri för flöjt af Kummer, exequerad af Her Bock, och den sköna arian ur Mozarts Ti tas: Von piu di Fiori, sjungen af Fru En. bom, båda hyllade med ett förtjent bifall Till slut gafs De begge Valismanerne , med Boieldieus musik, ett rätt smånätt stycke, ehuru just icke af kompositörens bästa arbeten, men som man likval ieke utan nöje återsåg, isynnerhet för Fru Frösslinds naiva ech graciösa spel. Hvem skulle väl trott, att det var samma Fru Frösslind, som för 27 år sedan gjorde sin debut på denna samma teater? Mana behöfde verkligen af affischen underrättas, att det var hennes båda fullväxta döttrar, som jemte henne denna afton uppträdde på scenea, samt att den ena af dem utförde samma roll i Talismanerne redan för 7 år tillbaka. Konstens och talangens behag åldras således icke, eller gör det åtminstone sent. — Denna afior synt:s bestämd att förnya interessanta bekantskaper. Sålunda fick man här, i ett särskildt tillagdt divertissement, se fackeldansen i Gustaf Wasa, med den vackra högtidliga musiken dertill, och hvari Mamsell Hözqvist deltog. Hennes smärta, fiaa gestalt gjorde här em ganska avgsaäm efekt, och framkalade ett allmänt applådissement — så förmoda vi åtminstone, emedan efter spektaklets slut några röster till och med hördes ropa på Mamsell Högqvist. Vi lära ej behöfva nämna, att denna utmärkelse, i fall den är nåson, vederfors äfven recett-tagerskan, som hade att gläda sig af ett fullt hus.