Hertford, Grefren af Fife och Scotts ungdoms: vän, Lord Melville. Prinsez och Seott — säger Hr Croker — hade både den utomo-dart i ligaste talang att berätta, hvar och en på sitt sält, som jag någonsin hört; de kände båda sin styrka i denna väg, och gjorde sitt bästa den aftonen till hela sällskapats förijusning. Det var omöjligt för mig, att blifva ense med mig sjell t om, hvilkendsra som överträffa. den andre. Regenten var intagen af Scott, och Scott af hopom; och när han sedermera besökte Loudon, var han ofta gäst vid den kuogliga taffela. Hr Adam påminner sig, att Prinsen var särdelss road af skaldens anekdoter om gamla Skottska domare och advokater, och att H. K. H. ibland .supplserade dem med löjliga drag af en och aunan lagfsren hermiinsmsantel, som han sjell kännt. Scott berättade bland annat en historia, som han ofta brukade omtala, rörande sin gamJe vän, sekreteraren hos öfverdomaren, Braxfield, och den kommeutsrie, Prinsen-regenten gjorde dertill, roade mycket Scott, som seder msra omtalde den. Anekdoten är följande: Då Braxfieid var ute på förrättningar i provinserna med de kringresande domrarne, plägade han besöka en beksut, en förmögan man, som bodde i grannskapet af en stad, der domrarne höllo sessioner. B. stanarde vanligen, åtminstone en natt öfver, hos honom; och som de båda voro ifrige suhackspelare, så slutade de merendels sammanvaron med ett parti schack. En vår då B. var hos sin vän, hann spelet icke att blifva slut innan morgonen, så att B. sade: Jag tror, Donald, att vi låta spelet stå som det står tills nästa höst, då jag åter kommer den här vägen; då kunna vi stuta det. I Oktober kom B. väl ullbeka till orten, men icke till sin gamla väns gästfria boning, ty denne hade under tiden blifvit arresterad, på beskyllning att hafva begått förfalskningsbrott, hvarpå följer dödsstraff, och hans namn stod på listan bland dem; som skulle ställas till rätta inför de kringeesaude domrarne. Anklagel se-akten upplästes, processen gick sin gång, och juryn för klarade den anklagade skyldig. Braxfield, till hvars bet atining det hörd: aut uppläsa domen, satle på sig sina kolossala trekantiga hatt, och upprepade med hög röst den vanl ga lagformeln för dösvsdomear — att upphängas med rep om halsen tills döden följer; och måtte Herren vara Eder arma själ nådig! Derpå tog han af! sig hatten, nickade vänligt åt sin olycklige bekante, och sade halfhögt med en sorts små-: löje: Och nu, Donald, min gosse, tror jag att jag gjort dig schackmatt för den här gången. Regenten skrattade hjerthgt åt detta prof på Braxfields brutala qvickhet, och sade: Walter! den der gamla alonge-peruken tyckes hafva tasit sakerna lika kallt, som mit eget tyranniska jag. Kommer Ni ihåg, huru Thomas Moore beskrifver mig vid frukosten — i Bordet fullt med the och smörgåsar, Dödsdomar och Morning Post? i Vid midnsttstiden befallte Prinsen fram en pokal, för att tömma den till författarens af. HPawerley ära, och kastade en betydelsefull ) blick på Scoit, då han yttrade detta och slog vin i pokaleo. Scott syntes för ett ögonbhek en smula brydd, men återhemtade sig genast och: fyllde sitt glas till brädden. Eders Kongl. Höghet? — sade han — 7ser på mig, som om; Han trodde att jag ägde något anspråk på fran af derna skål. Jag har intet sådant anspråk, men skall draga förserg om, att den sannskyldige får veta hvilken utmärkt heder, som nu vederfares honom. Härvid tömde han sitt gles, och instämde med gäll röst i hurraropet, hvilj ket prinsen sjelf började. Men innan gästerna åter hunnit sätta sig, ropade Prinsen: Vämat ännu ett gles;! det skall vara en skål för förfat-! taren af Marmion — och nu Walter, min gosse, tror jag att jag gjort dig acheckmait för den här gången.? Denna skål draeks med ännu starkare och längre hurrarop; hvarpå Scott tackade i ett kort och vackert tal. Då Hr Adam dagen derpå uppvaktade Hertigen af York, seade H. K. H. till honom: I Sanning, Adam, min brer höll nästen för nära vinden i afscende på Iaverley — men iogen kunde hafva turne at seken bättre, : Scott gjorde; det var en bland de rol nar jag någonsin haft. Regenten nämnde siltid Scott vid sit dopvamn: ?Walter,? tull och med vid den första middagen de åto tillsammans. Prinsen bru kade göra så, då han ville särdeles utmärka någon. j Tanan ckaldon lemnade fandanr 27 han En.