Aftonbladet – 14 juni 1837, sida 1

ot Å OM IEI AL VER VISR ILLER Tp PP BM budet, likzsom slit det öfriga af Judiska lagen är upphäfvet genom den Kristva tron och ick är lag för oss. Äskebiskop Whately säger ut tryekligen, ait: på sondagen — som bleit är e; minnesdag, men ingalunda påbjuden, icke p något sätt förerdvad genem Kristina religionen — hålla vi vår heliga hvilod2g. — Nwigicki ta erg i:lllaren längre och ville veta, af hvad regel;vef ter hvilket kristligt rättesnöre de män leddes sem imsinuerade, att de ej äre :Kristney, hvilke motverka en sådan paragraf, som den. föreslagna. Han hölb bibeln i hamd, och han viile m Iden taga sitt rättesnöre och sin kristbga kärlek I 14 Kop. af Epistlen till och fördragszmhet. Den svaga i trone de Romere säger Paulus: 7i tager upp, och bekymrer ieke samvetet. Den f, ene tror, att hen må allahanda äta; men den som svsg är, han äter kål. Den der ätär, r 6 han forakte icke bonom, som icke äter; och den, som icke äter, han döme ieke honom, som äter, ty Gud hafver honom upptagit. Ho st du, som dömer ens annars itj:vare? Sinom ezxnum herra står hen eller faller ; men han kan va varda siåndandes, ty Gud är väl miågtig till att göra honom ståndande. Den ene gör åtskillnad mellan dag och dag; den andre hål-1ler alla dagar lika; hvar och en vare viss i Y I? kar Gudi. sitt sinne. Hvilken som aktar någon dag, det gör han Herranom; och hvilken icke aktar någoa dag, han gör det ock Herranom. Hvilken som äter, ban äter Herranom, tyhan tacDen der icke äter, han icke äter Herranom och tackar Gudi.— En annan vers lyder: Men du, hvi dömer du din broder? Eller du endre, hvi föraktar du din broder? Ty vi måste alle stå fram för Christi domstol; såsom skiifvet står: så sant sem jag lefver, säger Her, jen, mig skola all knä böjss, och alle tunvets förkränkelse. gar skula bekänva Gud. Sa måste nu hvar och en af oss göra Gudi räkenskap för sig Vojelf. Derföre lit oss nu ieke mer döma hvarsnnan, utan dömen heldre så, stt ingen för: törnar sin breder eller förargar. — Ytterligare: Så låt oss vu fara efier det, som till frids tjenar, och det, som tjenar till förbättring inbördes. Förderfva icke för mats skull Guds verk. All ving äro väl ren; men honom är det ieke godi, som äter med sitt samGodt är dig, att du äter intet koit, elier dricker intet vin, ej heller något, der din brader stöter sig på, eller förargas eller försvagas. — Talaren slutade sina citster med upprepande af den Apostelens sats, att man icke bör döma hvarannan, utan se till, att ingen lägger en stötesten eller en snara till fall för den andre. Detta vore hans (Roebucks) rättesnöre, och han påsiod, att då ingen serskild dag blifvit föreskriven, vore lagstifininden ej skyldiz att blenda sig deruti, och stadga firandet at någon gifven dag, och sålunda utlsgga en stötesten för sin broder. Det smakade mera af kristlig kärlek, och framför allt af kristlig ödmjukhet, att taga vara på sim egen vandel, ati följa sitt rättesnöre för sin egen del, och ej öfvermodigt göra speciella föreskrifter för andra att jakttaga, hvad han icke har lust att iakttaga sjelf. Må man, om man vill, tro sig vandra på den rätta vägen; men må man låta bli att tvinga andra in på den. (Högijudda bifallsrop). Hvem, så wille talzren fråga, hade upphöjt ledamöterre der midt emot? hvem bade gifvit dem rät att döma? Han såg hos dem ingenting utmarkande från andra, åtminstone ingenting dråpeligt. (Skratt). Sir Anders bade segt, att Skotiarne tyckte om paragrafen; så mycket bättre, billeu befaller dem ju icke att resa på söndegen? Farns i parlamentsakien något, som trugade dem att resa på den dagen? Kunde de icke visa sin egna tro genom att blifva hemma på söndager? — Talsren frågade, hvarföre men icke försökte att ifven stängr de engelska jernvägarne på söndsg; och svaret måste blilva: emedan pariamenier vågade icke; det vore fullkomligt öfver dess makt. Dex skottska ströngheien i söndagens firande ogilde talaren, och påstod, att hvarje asceiiskt iaktt-gande af sabbaten vore oklokt; och att tvin 32 någous samvete vore ej. bloit oklokt, i utan orättvist. : Öfverste Thompson yille iaga tillbaka silt. hvad hau någonsin stgt i ämnet, Om herrarne midt emot kunde visa honom ens en skugga at au oritet eller prejudika: ur den bok, hvilken de åberopade, såsom sitt rättesvöre. De enda tillfällen, då bibeln ens pvämner söndagen, äro: alt Paulus predikade och lärjungarne bröto bröd på första dagen i veckan; att de förste kristnz