Aftonbladet – 12 juni 1837, sida 2

ÖR saras ennen n MOZARTS-FESTEN. Den konsert, som till följe af utgången in se bjudning från Mozarts födelseort Salzburg till er Harmoniska Sällskapet härstädes, liksom till de .e Musikaliska samfunden i alla större städer öfver ss Snart sagdt hela den civiliserade verlden, sedan . längre tid hörts vara under förbsredaing, och hvaraf enligt planen recetten skall öfversändas t, till den Philarmoniska föreningen i nåamuads stad, såsom bidrag till ett monument dersammastädes alöfver den store tonsättaren, ägde här förliden a lördagsafton rum i Ladugårdslandskyrkan. Det var en musikalisk fest, — ty denna benämning är här egentligarelin den affkoncert, — tilltagen i större skala, än hittills någon i Sverige. Utom Adarmoniska sällskapets arbetande Ile Ismöter, Kongl. kapellet och större delen af Kongl. ieaterns sångpersonal och chör, hade en mängd andra af hufvudstadens amatörer med slidje omfattat tillfället att hvar och en i sin stad låna sin talang såsom ett bidrag för ett så vackert ändamål. Musiklälkiaren var för tillfället draperad med mörkblått, med stjernor öfversålladt , kläde, hvarpå namnet Mozart skimrade 1 gyldIne boksiäfver, bekrönt med en rik stjernsk;ans, och företedde en ganska högtidlig och vacker anblick med de otsliga ljasligorna, bvilka i den klara dagern, — aftonsolen sken under hela : konserten in genom kyrkfönsterna, — lyste bkt :Jguldkulor ur den amfiteatraliska skogen af not ställarne, från lampkronan i hvalfvet deröfver Joch från ljussstakarna på balustraden. Kyrkans rotunda, äfvezsom läktarne, var för öfrigt till Istörre delen uppfylld af åhörare, hvaribland äfven sågos H: M. Drottningen och H. K. H. Kronprinsessan. De styckena som exequerades voro, som sig borde, uteslutande tagma irån den odödlige mästare, för hvers ära konserten gafs, och utgjordes, utom hans herrliga D-dur-symfoni, at ouverturen till, och fem valda numror ur Idemeneo, en opera, på hvilken Mozart sjelf satte blaad alla siva arbeten ett utmärkt värde, samt likaledes fem chörer ur hans sista och oafslutade komposition Requiem. Utförandet förtjenar 1 allmänhet allt beröm; såväl instrumsntal-sakerna som chörerna gåfvos med mera easemble, än mången skulle vågat hoppas af en så vidsträckt orkester och sångarpersonal, under anförands at en enda kapellmästare. Utomlands är brukligt, att, vid så stora musikahska tillställningar som denna, anföraren äger uncder sig en eiler tvenne souschefer, hvilka, placerade på behörig distans ipne i massan af de exequerande, mekaniskt följa kapellmästarens pinne, och således meddela hans kommando åt de omgifvande. Solopartierna voro benäget öfvertagna, manhga sångstämman af Hr Hofsångaren Berg, och de qvinliga af trenne musikälskarinner, hvilkas talang äger sedan åratal, den emas sedan minga lustrer, ett äfven utom bufvudstadens mera enskilda musikaliska kretsar vidgadt rykte, för . hvilket hvarje mention honorsble vore öjverflödig. Att inolåta sig i någon detaljerad kritik öfver exekutionen af de olika sykerna, liksom af dessas olika värde, :tser jag, då frågan gäller en konsert af denna nera sollenna betydelse, föga lämpligt, och ja erkänner att jag i alla fallBicke skulle deron ha mycket att förkunna, då, hvad man säker: vs all förlåta mig, jag med fullt beråd för demna ting nfann mig i ett konsertrum, mindre för ast: v ed ecensenterligt oroligt öra följa hvarje ton, och d d n h a t 2