Justitie-ministerns granna företal. Pen Kör bif vit alläeles fullständig, nemligen för sltä, hvil ka, blifvit dömda till böter eller färge)s fö :I brott mot — — jägtoch fiskö Stå och polis-författningar. om gatuochväghållbiug (dessa sednare dock blött 1 fråga öm börer ng: der 100 francs): Om politiska förbrytkte vel fyktuingar talas icke ett ord. De fleste pärer och deputerade, söm : ibid högtidligheterna, voro redad den 1 dennts tills baka i Paris, så att Kamrarne kubrat åter öpjna sina sessioner. Den 1 Juni På afidhei arv togs sockerlagen. — Afgiften på det inheräska soekret blir 15 fr. för 100 kildgramföde, nick begynner först med den 1 Julii 1838, och då d I , icke en til fullt belopp, utan blött fhed två tredjedelar intill den 1 Juli 1889, Gå afgiften ull tellt belopp begydner utgå. Blad de vill Å Fontainebleau bjudse var Herr Lafiute den erde, som vissde sig i simpel frack, hvarföre kan Å dock ursäktade sig hos Könungen genom före trbelser mot sin skräddare och fiek det nådiga Jsavar, att rocken icke gör marnen. Et rykte hade blilvit utspridt, att den nye I Chancelier de France (Bär. Pasquiet) skulle: få sia lön förhöjd ända till 300000 fF.; hvilkev stock motsäges af en ministerlel idning Journ. jaes Debats har begått den dumheten att räkna lut, att Hr P. är den 146:te Canzler af Franks ike, då Sankt Bonifacius (Erkebiskop i Maintz osh Pepins Canzler år 752) räknas för den förste. Man kunde vänta sig, att detta skulle gifva anledning till mångahanda begabberi. Såö lunda gör sig National lustig öfver, huru väl. d. Polisprefekten Pasquier passar till efterträdare åt den helige Bonifacius, och huru vål det anstår Orleanska huset att söka nya förbindelser med Carolingiska dynastien, Man begyoner allt mera tro på) Kammarens förestående upplösning. Såsom en ånledåing dertill är det fenomenet, att doktrinärerne haft så stor öfvervigt i valen inom Kammaren ock taga -en hög ton emot kabinettet. Sålunda kar ett bittert uppträde ägt rum i Kammaren emellan Grefvarne Mol och Jaubert, då denne för rebrådde M., att han jagade efter popularitet på förra kabinettets bekostnad. lad CATS OR TND Det ser ut; som man icke skulle vara i stånd att blifva af med Meunier. Han skulle från Havre öfverföras till New Orleans; men de öfrige passagerarne på paketbåten hafva vägrat att resa med hbonom. Han har således måst qvarhållas, och förfrågan har skett hos regeringen, hvad man skall företaga, då icke heller något af alla andra till New Orleans afgående franska eller amerikanska fartyg vill taga bonom med sig. i n ä De bedrölliga underrättelserne från NewYork om dervarande handelssiällning hafva åter föranledt betydliga fallissementer i London. Trenne stora hus, som gjorde affärer på Amerika och hittills hållits uppe genom understöd af Engelska barken, hafva blifvit tvungna att inställa sina betalningar, sedan bankdirektörerne forklarat, att de icke vidare kunde fortfara med detta understöd. De ifrågavarande treane husen äro Wiggin et C:o, Wildes et C:o, samt Wilson et C:o, det forsta med en passiva af 860,000, det andra med 690,000 och det tredje med 1,260, 000 L. ( Tories hafva gjort et Litet försök att vältra skulden för fallissementerna och förlågenheten i allmänna rörelsen på ministören. I Underhusets session d. 2 uppsteg baroneten Sinclair och beklagade, att Skattkammarkanslern ännu icke förelagt budgeten, så att man deraf kunde be: döma, kvilka aspekterne vore för landets finans ser, under det innevarande finamsåret; : och då ledamöter af Huset, som stodeikennexion med handelsoch fabriks-isteressena kunde få wullfälle yttra sig öfver ställningenlandet. Baroneten trodde, att nöden adrig varit större i StörBritannien än nu, och att en nationalbankrutt sjede för dörren. — Lagstiftande makten måstd skåda ull kraftiga åtgärder, om man ville förekomma en sådan katastrof. Han uppmanade wWministrarna nit bestämma en viss dag för budgetens framägsande, på det dessa vigtige ange läg enheter då aälte kunna komma under öfverläggning. -— Lord Russell svarade helt kort, föen afslöjade baronetens och hans poliscka vänners plan att begagua den närvarande förlägenheten, för att kasta hat på ministrarna och derigenom läte för sig åtkomsten till makten, hvarpå de spe kolerade natt och dag. Både lorden och andra ministeriella !edamöter af Huset erkände väl,