Aftonbladet – 8 juni 1837, sida 3

peI årenförstått att gifva åt dessa benämningar. Ytles I trandtrae öfver Herr Hessles forslsg böra der1iJ om vittnesbörd, och det blef således en röst z öknem Den lät likväl än en gårg höra — ISig, uppstämd i anledning af Kongl. KuugörelAlsen den 28 Augusti 1834, som vedkom samtidigt med choierasjukdomens utbrott i hufvudstaden och inom dea församl.de representationen. Hr Hessle uppträdde nemligen i Borgareståndet den 13 Okt. samma år och, med högstberörde Kongl. Kurgörelse i den upplyfiade handen, uppmanade ståndet att akta uppå tidens tee— ken. Han visade att nu mera ej återstod någon nä— ring eller industrigren, som kunde benämnas för stadsmannens, hvaraf han, efter vunnen erfarechet i andra delar, slutade, att om ej städerne i sllmänI het befriades från en mängd dem åliggande besvär, t,) allmänna och kommunalafgifter, borgareståndet ir snart nog skulle upphöra ait existera. Han yttrade vidare: landtmän äga nu större handels och nåringsfribet än borgare och, om man kan t) säga att jorden i Sverge är hårdt beskattsd, kam It) man derifrån ej leda sig till den slutföljd, att den på Jandet besatte bandlanden eller varutillverkaren drager särdeles tunga deraf. Den verkliga jordbrukaren har föga tid att vända sim håg oeh arbetskraft på andra varutillverkoingar, äm som förr benämndes husslöjd, samt isskränkte sig till hans ech hans gramnars behof af åker och körredskap jemte våfnader. Nu inrättas verkstäder för alla slags handtvekeri och fabriksvaror, jemte ordentliga handelsbodar, ech I stadsmannayrken blifva landtmäns, men dersg före icke jordbrukares. Något klander å denne författning (Koagl. kungörelsen aen 28 Aug. 1834) eler att man ännu ieke fått svar på eller om de af Ständerna afgifna förslag till nä--ringslagar, är lika otillåtligt, sem utan gagn, och ;j denna framställning får säledese ej i någon min i under dylik sympunkt betraktas Sedan Herr Hessle derefier bagärt att Ståndets enskilda utskott, till hvilket hans motien vid Riksdagens början om reglering af närivgsförhållsnderna i samhället blifvit hänskjuten, måtte åläggas att taga den åberopade Kongl. kungörelsen i betraktande, och åläggas att skyndsarct behawdla hans motien och äfgifva betänkande i ämnet, slutade han med dessa ord: med synbar rörelse emottogs väl motionen och ej milda vore de omdömen, flere Ståndats ludmöter derom till protekollet afgåfre om motionen. Jag åsyftade dock blott ordnieg i samhället, och lika bördor mot lika rättigheter. Nu har Ståndet blifvit vid roten: skadadt, och nu yttras likväl intet af alla dem, som trodde sig böra förfäkta skråens tillvaro. Min motion leder rakt vill Borgarständets okande och förstärkande; hvart nu gällande stadga i den vägen leder, skall tiden nogsamt visa. Vi hafva begagmat deta slut på afbandlingen — som blifvit längre än vi ärnat — för att ådagalägga att det ej var Borgareståndet enhälligt, som dikterzsde den underdåniga skrifvelse som vid Riksdagens slut i Bergareståndets namn till Koogl. Maj:t aflits i fråga om näringsfriheten, och hvilken skrifvelse med skäl blifvit före detta uti tidningarne strängt apostroferad. Fiere röster höjde sig väl deremot inom Ståndet, men mängdens tankar voro tillräckligt under riksdagens lopp utvecklade, för att lemna mihoriteren minsta hopp ofrigt att kunna åstadkomma en reaktion till förmån för tidsandans fordringar, emedan de gamla kuggarne behöfde innu mera afnötas för att passa till det gamla machineriet, utan att med sina hvassa kanter komma det att stadna. I —u—U—— Aa eI SA MM Ma I ww... Nww