Aftonbladet – 8 juni 1837, sida 3

ov della ansvar aiven skall sträcka sig till er! 3 gandet af dem afgift till staden, som för sam ga ; rörelse, laghgea utöfvad, berdt erläggas. D ke na, såsom beroende på taxering för året, I : på förhand ej vara känd oca Domaren är si Pr des icke 1 ståud att bestämma ansvarsbelopF en utan blir förvaodlad till en jury, som ults i ordet skyld g ech, en anman korporationm, el en stadens taxeringsmän, måste stadga bötesbele pet — en rog bakvänd erdning, sem sannol sej blir införd. I allt fell är i denna f förbis ul iatt stadgande saknas hvem böterve skola tillfal en! Det gamla ordspråket, att ändan krör I verket, sanmas ut sista eller 36 f af förslag Här tillstyrkes belt enkelt Kongl. Maj:t att, ut Ständerpas hörarde, upphäfva flere S6 af a ta männa lagen. Huru detta står tillsammans m 187 f Reg.F., som förmår, att ej må Kovung utan Poksens Ständers samtycke, eller Ständer utam Konungens, mågen ny Lag göra eller gar mal afskaffa , må den, som kan det, förkla mn! Oss förefailer det, som skulle den Konunge T Rådgitvare, som vågade, : denna egenska a tillstyrka amtagandet af förslaget i denna d å komma i den kategori, 106 f Reg. F. omtals ;, eller att kallas urder RikoRätt, för det han K Dungen råd gifvit att öfverträda Regeringsforme a tydeliga föreskrift. Visserligen har Kommers: r Kollegium, uti motiveroa till nu ifrågavarande f al förslaget, bjudit skäl för sig, då Kollegiu ; sökt visa, dels att flere af de till undaprödjenc upptagna lagbuden äro af ekonomisk natur, oc således ej skola kunna hänföras till Civillagstif , Ring, och deis att andra redan de freto upp hört att vara gällande dom, men möjlighete alt på lika sätt kunna förklara både Jordaec ByggningaBalkarne bero af Kovungens enskild Pröfning, cerfore att de i måcga fall omfatt ämnen af ekonomisk natur och angelägenhete att tillse, att en lag, äfven de jure, upphäfre i den ferm Grundlagen bjuder, terde ännu af hålla äfven de annars mest medg5rliga att er känna försöket, att på dylikt sätt kringg Grundlagen, som säkert icke utaa på goda skä i sig innehåller tydelig föreskrift derom, at den efter sim ordalydelse skall tillämpas. Den som msd någon uppmärksamhet följt de: granskning vi nu fulländst, torde lått inse syft ningen dermed. Den har ej varit att förneka en med bibehållande af nu varande samhälls. krafter och många andra institutioner, deriblanc sjeltva representations-sättet, möjlig ytterligare utveckling af industrien, utan att i främsta rummet bevisa att Kommerseckollegii underdåniga förslag, minst af aila hittills uppstälda, är rimligt eller antagligt, och dernäst ådagalägga att hvad som verkliga bshofvet påkallar, hvad folket af regeringen har rätt att fordra, är en enkel, verksiällbar och på folkets lynne stödd lag, som, jemte uppdragande af skiljolinierne emellan landtmannaoch stadsnäringarne, bestämmer ordningen inom de sednare och ansvarspåfoljder för öfverträdelser. En af Borgareståodets medlemmar vid sist hållne riksdag, fullmäktigen från Christianstad, Asssssor Hessle, föreslog en sådan lag. Han utredde tydligen behofvet deraf. Han styrkte, att det blott inom Christianstads läa funnes 111 personer, som på landet drefvo handel utan burskap, utom ett större antal, som dessutom försålde köpmannavaror. Om handtverkerierne gjorde hen en ännu starkare målniag. Hans förslag gick derpå ut, att, vid upprättandet af ny lag om näringarne, 1809 och 1810 årens såkellade koucessioner borde konseqvent och ärligt feljas, att de för manufaktu.erne gällande hallordningar och allmänna lagens stadganden om burskap borde tagss till grand för reglemeniariska föreskrifter och att med upphäfvande af alla om närnngar hittills utkomna örfatiningar, borde stadgas, att en hvar Svensk nedborgare skulle äga utöfva hvad slags ifrån ordbruket eller bergshandteringen stiljdt yrke, om honom godt syotes, så vida han före utöf ingen sökte bursksp i stsd, der han ville yret drifva, eller, om han bodde på landet, i ärmaste inom läzet belägne stad, med skyldigot atälla borgen för skatter och at safligga! ro-, huldhetsoch borgaie-ed, och att medl: urskapet skulle följa den rosträttighet, borgare rundlagsenligt öger, mot förbindelse att utgöra ka kronooch stadsutskylder och besvär, om m borgaren vore boende å landet eller i staen. Med denna mening stod lätt att förena n annan ledamots af Borgareståndet, fullmäktiens från Malmö, Rådmen Hallings förslag, att ed vilkor af bursksp ena hvar som, på hvilken ig eller på hvilket sätt det vara m5, förvärfut sig rättighet dertill, skulle äga utöfva handel, ojd eiler nä:ing. ( ,