nit ligt återtagit henne: Ja, men som J försåkren, eicke af princip. Nå ja, herr minister, ty det ä är till ministern jag tilar, tag i Guds namn ! på samma sött tillbaka alla edra dåliga lagar, k. Joch vi skole gerna unna ertrösten afed:apr :kciper. Jag beundrar, herr intendent för civillistam Nl ty nu talar jag till intendenten — jag beNN undrar det rörande och djupa i er redogorelse; ,jhon är så rörande, att tårarna komma mig i lögonen, och så djup, så djup, att jag alldeles förlorat mig deri. Vet ni, herr grefve, at det är rätt artigt, att så ?der på triburen utantill upprepa den lexa i känslosamhet, man om morgonen lärt sig i Tuiflerierna! Vet ni, att det är ieke mindre artigt, att räkna så väl som ni; Nleller som den, hvilken lagt er orden i munnen! Säg oss då icke, för att beveka oss, att kronan, hvilken jag trodde ha att fordra af månIga, tvärtom har skulder. Men hvem beviear; l lait hon är skyldig, och skyldig så mycket sem ni uppger? Bevis! bevis! å ?Den som har tron, säger ni, behöfver inga bevis. Alldeles riktigt, herr grefve, men vi ! I hafva icke tron; man rår sjelf icke för det. -1 Huru! Carl X var frikostig, han gaf bort sin egendom, han sådde ut penningar, och hade ändå inga skulder! och ni, sem är nykter; hushållsaktig, omtänksam, som ser på styfvern; innan ni ger ut den, ni har skulder! Ack, hvad man måste ha smile, hela ert snille, för att kunna tro något sådant! : , ?Skulder, med en så ofantlig inkomst! Efter 7 års styrelse, 18 milhoner skulder! men huru? men för hvad? men till hvem? skulle ni icke möjligtvis äfven denna gång kunnat bedra er i edra kalkyler, liksom det händt er så många gånger förut. Skulder! men ser ni då icke, att ni derigenom sjelf anklagar er förvaltning för oskick! llighet? Det är allt för mycken blygsamhet, eller allt för mycken uppoffrande tillgifvenhet af er, herr grefve. Skulder! jag måste således komma er till hjelp, och köpa mig ett exemplar after Liste civile devoilte som ni låtit utdela till mina valmän. Nå väl, civiilistan år således fattig, elåndig, tiggare i trasor; hon haltar, hon räcker ut handen, att begära allmasor af nationen. Men den enskilda förmögenheten, är den också i samma nödställda belögenhet? Måste hon betala sina döttrars hemgift, och har hon några medel dertill? Detta är då frågan. 055 emellan. ?T politiskt hänseende är det icke fråga om äktenskap, förrän det ingåus — och det återstår att afgöra, om det ej varit i Frankrikes interesse, att denna förrmälning icke ögt rum. Men då hon nu blifvit fulbordad, och barnen födda, skal! då kammaren i Frankrikes namn förklara, att bon icke vill att dourena gifter sig, och barnen födas? Det är således att drifra gäck med landet och dess kamrar; att föreslå en hemgift efter förmälningen. ?En annan politisk fråga är följande: Drott-. ningen af Belgien, ännu endast sin faders dotter, erböll af honom den 7 Aug. 1830, sjunde delen af dess enskilda förmögenhet, d. Vv. s. omkring 15 millioaer i fast egendom. Efter Ludvig Filips död ofvergår denna, hvaraf för närvarande endast afkastningen uppbäres, till ordentlig besittning, och Konungen af Belgien får således på Fransk jord en fast egendom af 15 millioners värde. Är det verkligt passande, att vårt geda Franska mynt på detta sätt hvarje år går ut och in i Belgiska skattkammaren? är det passande, att en främmande konung äger en del af vår jord? detta är hvad Frankrikes deputerade, i sin entusiasm för prinsessorna icke gifvit akt på. Och liksom om icke Drottningen af Belgien hade nog af sina 15 millioner, har man, på de skattskyldiges bekostnad, lofvat henne ännu en millien för att fylla samman. Stackars Drottning! ! Nu återstår den financiela frågan: genom art. 21 i lagen af den 2 Mars 1832 har den epskilda förmögenheten blifvit bestämd att utstyra och bosätta priasarne och prinsessorna. Vi jm således väl kupnat köpa in gods, för att öle denna förmögenhet, men icke sälja, för att mimska henne, icke beläna henne, icke: med ett ord använda dess kapital och afkastning till nåsot annat, än hemgifter och dotationer: Detta ir det juridiska af frågan. I anseende till det faktiska, kan civillistans fantliga rikedom bevisas på fyra sätt: 1) om ag tar till grund det inkomst-beloppp, miniz teren sjelf medgifvit, samt tillägger nya tillköp ch förbättringar, finner jag, efier den lägsta a