Aftonbladet – 6 juni 1837, sida 2

Åtskillige båtsmans-rotehållare i Norrland hafva till Redaktionen insändt klagemål öfver olägenheterna vid båtsmans-transporterna och önskat förfråga sig, huruvida det icke vore möjligt, att de båtsmän, hvilka årligen från Norrland kommenderas till arbete vid Skeppsholmen, skulle kunna transporteras på öppet vatten och derigenom de för Kronan, allmogen och manskapet lika betungande landt-transporterna undvikas. Bland klagomålen förbigå vi dem, som röra oordentligheterna vid sjelfva transporterna, och som således äro af den art, att bestämda personer och bestämda fora finnas för deras befriaade och afhjelpande. Vi anföra blott dem, om hvilkas existens ingen tvist uppstår, och till dessa räknas att transporterne merendels ske under den svåraste årstiden, då vägarne, som man säger, hvarken bära eller brista, samt att mången skjutsskyldig måste infinna sig från ett afstånd af 6 till 10 mil, och således göra en resa af 12 til 20 mil, för att hjelpa några båtsmän ett par mil på vägen, samt att den långsammare landtransporten alltid faller tungt för inqvarteringsgifvarne. Enhgt de upplysningar, Red. sökt, skulle det öfverklagade förhållandet utan svårighet kunna afhjelpas. De till Skeppsholmen kommenderade båtsmännen delas i års-tjenare och halfårstjeasre. De sednare tagas från de närmare kring hafvudstaden liggande båtsmanshållen och de förra, hvilka, enligt hvad ordet tillkännagifver, böra qvarstanna vid stationen ett helt år, vanhgen från Norrland, samt ombytas den sista Februari hvarje år. I stället för den sista Februari, Vore ingenting lättare, än alt göra ombytet den sista Maj, den sista Juni, eller hvilken annan tid af sommaren som helst, då transporten kunde ske sjövägen. Ett förslag i ämnet lärer redan för 3 eller 4 åv sedan från Stockholms Stations KamererareKontor ha ingått till förvaltningen, hvari projekteras, det Kronan skulle, genom ångfartyg låta afhämta de till års-tjenst bestämde båtsmännen och dit återföra dem, som tjent ut sin tid. Besparing skulle härigenom uppkomma för Kronan, men ännu mera lättned för de skjutsande och de skjutsade. Man kävner imedlertid icke, hvad som blifvit åtgjordt vid förslaget, men åtminstone har äonu ingen förän lring i transportsättet egt rum.