Aftonbladet – 6 juni 1837, sida 1

Till deras efterrättelse, som försända varor öfver Hjelmare kanal, erinras att den af Kongl. Maj:t nådigst fastställda taxa föreskrifver: Att alla varor skola specifikt å fraktdel upptagas till deras rätta namn, med utsättande af vigten, eller annan qvantitets benämning, som i taxan förekommer, å hvarje serskild artikel, på det slussafgitterna må kunna till deras rätta belopp påföras; Att om uti fastager, tunnor, lårar, packör eller annat omslag, varor blifvit afsände, utan uppgift af namn, vigt eller mått, eger uppbördsmannen vid slussverketsanhålla fartyg, som dylike okände varor medförer, så lång tid som erfordras, till utrönande af deras vigt, på Skepparens bekostnad, så vida ej denne sednäre medgifver, att slika fastager, packer m. m. af okändt innehåll, må beräknas till den högsta vigt, som i en taxan bifogad, af Kongl. Maj:t ätven fastställd tariff finnes utsatt; och att för gods, som icke blifvit behörigen angifvet, skall erläggas den i första klassen utsatta afgift, med 50 procents förhöjning, utom de böter, hvartill Skepparen serskildt gör sig förfallen. De trafikerande lära sålunda inse angslägenheten deraf, att, till undvikande af nyssnämnde olägenheter, gifva fraktsedlarna föreskrifven fullstänvighet. Direktionen.