Hela första kapitlet, som slutas med 15 f.; innehåller ej ett ord om de villkor, med hvilka en handlande äger uppsäga burskap. Då 11 S. stadgar skyldighet att ställa borgen för 6 års afgifter till staden, eller detsamma som 3 kap. 1 S. Handelsbalken, synes som med lika skäl föreskrift bordt meddelas om hvad iakttagas bör vid burskeps uppsägelse,s och cm sådant sker inom loppet af de sex åren, afgiftlikväl för de återstående erläggas bör. Anspråken uti 16 på egenskaper hos den, som i stad vill söka ullstånd att idka handel, äro i sanning något knappt tilltagna. Men de inskränkas i lägsta graden dertill att kunna skrifva läsligt, att räkna regula de tri i enkla tal och bråk, att kunna föra italienskt bokhålleri, att känna rikets mått, mål och vigt, ech förhållandet emellan dem och de förnämsta handlande staters, att äga allmänna begrepp i geografi och historia, att vara bemmastadd med lagarne om inoch utrikes vexlar, och att kunna läsa ett af de lefvande språken. På hvilken plats en person vill sätta sig i samhället, bör han väl i -någon mån äga begrepp om sina rättigheter och -I skyldigheter. — Sålunda torde af den, som vil blifva handlande, böra fordras ungefär lika all-! männa begrepp om sitt lands gruxwdlagar, dem han skall besvärja att troliga hålla, efterkomma I och fullborda, som sitt lands geografi och hiI storia. Månne det dessutom vore för mycket I fordradt, att den handlande borde hafva enabanIda begrepp om tullagarna, hvarpå ännu större del af hans välfärd och bergning beror, än på kännedom af geografi och historia? Vi hade l åtminstone trott, att Kommersekollegium skulle erkänt detta behof, då kollegium uti sitt, förI slaget åtföljande betinkande reg. 3 uttalat den Istora sanning, (af hvars tillämpning, sedan den I fullkomligt rotfästat sig inom berörde embetsverk, allmänheten bör med skäl vänta sig de rikaste frukter) att bland alla idkare ej finnes någon, för hvilken en kontrollerande embetsmyndighet eller ett inblandande i föremålen för hans verksamhet är mera motbjudande än för en handlande. Då nu likväl anspråken uti denna f äro så ringa, torde kunna med allt skäl yrkas att intet af dem må rabatteras. På denna grund och då med adelskapet ännu icke följer något visst kunskapsmått, vitnar det om en alltför stor ömhet om adelsprivilegier, att på grund deraf, att de i vissa fall lemna adelsman rättighet att utöfva handel, finna oformligt, att uti 17 f låta äfven adelsmannen styrka sina kunskaper. Likaledes har Kommersekollegium derifrån relaxerat personer, som i rikets tjenst eller i städerae bekläda eller beklädt sådana embeten och tjenster, hvarå kongl. fullmakter utfördadas. Grundeniderföre uppgifves vara, ett desse personer äga vanligen de kunskaper och den stadga, som erfordras för att ingå i handel, och att de redan äro berättigade att emot kontingent idka grosshandel. — Således är äfyen deras och förmodligen tillika magistratspersoners urgamla rättighet att drifva bandel, utan tvifvel endast af glömska förbigången i hela förslaget; upphöjd till jemnlikhet med privilegium, det man ensamt will förneka borgareståndet att äga eller åtminstone att få tillgodonjuta. Yttrandet, att kongl. fullmakter på embete eller tjenst förutsätta besittning af det lägre kunskapsmått, handela nu ansetts fordra, torde ock vara misstaget; ty den händelse torde i allmänhet vara mera ovanlig än vanlig, att t. ex. en f. d. officer eller annan embetsman äger alla de kunskaper 16 bestämmer. NP rer ll emwop0pv 1 RM He I I HB oa. oo Ow E Med ännu mindre skäl äro magistrar och lärare vid högre och lägre offentliga undervisningsverk befriade från skyldigheten att styrka sine kunskaper uti de stycken, som blifvit i allmänhet en handlande ålagdt att äga. Kommersekollegium har väl förklarat magistrarne ej kunna åläggas nyssnämnde skyldighet, men vi vete ej skälet derföre, då skyldigheten utgör ett allmänt vilkor, som vid magistergradens statuerande aldrig varit i fråga, och vi tvifla ganska mycket, att megistrar och lärare i allmänhet är ga förmågan att föra italienskt bokhålleri eller kännedomen om inrikes wexelstadgan eller gällande stadganden rörande utrikes vexlar, så väl i Sverige som i större handlande stater. Genom 1976 är enka, äfvensom ogift myndig förklarad qvirna, ansedd berättigad att redan vid 25 års ålder, med ringa kunskapsmiit, för egen räkning komma i utöfning sf handelsrättighet, då deremot mansperson, enligt 17 först vid 30 års ålder kan utan högre kunskapsI rn 1 1:99 RA RT AR en RR