Konungens StatsRåd har, så vidt vi kunns minnas, icke nyligen varit så demonteradt, som i detta ögenblick. Grefvarne af Wetterstedt: och Lagerbjelkes platser äro genom dödsfall le. diga; Grefve Adelsvärd har bortrest med Kron: Prinsen ; Grefve Löwenbjelm reste i förra veckan till Carlsbad; Friherre Åkerhjelm lärer dessa dagar resa till Strömstad, HofKanslerer von Schulizenheim har erhållit sex veckors ledighet, och KansliRådet Myhrman, som blifvit förordnad att under tiden förvalta den del aj HofKanslers-befsttningen, hvilken rör tillsynen öfver tidningarna och tryckerierns, får icke tillika sitta i Regeringen. Då finnas således blott Grefvarne Rosenblad, Mörner och Hård, och i fall Grefve Rosenbiad vid månadens slut kommer att resa ut till Stafsund, endast två. I afseende på successionen efter Greefve af Wetterstedt å Utrikes Ministersplatsen, afhöres ännu ingenting med säkerhet. Men såsom starkt i fråga, hafve vi på de sednare dagarna bland andra äfven hört nämnas Biskopen i Götheborg, Hr af. Wingård, hvars kända talang att maniera saker fint och diplomatiskt, utan tvifvel skulle göra honom skicklig för denna plats, så mycket mer som hans kända iänkesätt stå i harmoni med den anda, som råder i styrelsen. Icke heller är det utan exempel, att kyrkans män behandla staters affärer med framgång; har det icke funnits en Richelieu, en Alberoni, en Mazarin, en Dubois, en Granvella, ända till en Talleyrand? och hvarföre kunde det då icke låta sig göra äfven med en Wingård, helst det i alla fall lärer kunna antagas för säkert, att den blifvande kompletteringen af StatsRådet icke på något sätt kommer att förändra eller modifiera styrelse-systemei.