Aftonbladet – 5 juni 1837, sida 5

återsåg publiken med mycket nöje 3amsell Wässelia i Lemainas roll. M:ll W. har på d 17 år hon vant från scenen, betydligt t åldrats, men hennes lätta och säkra spel , heunes smak och tiheatervasa äro änvu ej glömda, och man kuede ej möta dessa starka och lifli ge ögon och detta skälmska löje som sväfvade på läpparna, utan eti nöje, som sammanknöt sg med minget angenäret minne från hennes fordna konstnärsär En omständighet i synnerhet intog oss i M:il W:s spel, netmligen den klarhet och tydlighet, hvarmed hon utsäger orden, dstta behag i embouchuren, att vi så må säga, som gör att ej en stafvelse uppsupes eller går förlorad för åhöraren. I baletten Zelindas kröning såg man ej blott den bekanta shavrldansen väl utförd, utan ock en march eller vapendans, hvari, utom de första personerna i baletien, äfven Fru Erikson och M:ll Högqvist, alla fruktandvärdt beväpmade med svärd och sköld, deltogo. Efteråt framropades och applåderades recettagerskan.