Aftonbladet – 5 juni 1837, sida 4

Iflyttningarne af husgeråd, proviant, betjening och I gäster till Fontainebleau, dit bruden väntades 130. D. 4 Juni, eller såsom i går, skulle de Isidenten Hr Calatrava skall offentligt hafva mednan konstitution än den, som hvilade på grundvalen af det Kongl. statutet. Härvid skall Hr ) Jexistera, än se sina önskningar i afseende på Spaniea gå i fullbordan.? Man kan svårligen Ipå Cortes. Förbittringen var så stor, att flere Tledamöter fordrade, det man borde förklara 0 OT a RV ESA SAO ES OMM d. 27 Maj, och der vigseln skulle försiggå d. nyförmälde och deras höga anförvandter afresa ull Paris, hvarefter de stora bröllops-fterne skoia anställas d. 10 dennes i Versailles, der det stora national-museum på samma gång öppnas. Spanien. En Fransk tidning berättar, att Conselj-predelat Cortes en depesch från Spanska sändebudet i Paris, Hr Campuzano, hvari denne säger, det Franska regeringen vore en afsvuren fiende till Isberalismens sak i Spanien, vida mer sympathiserande med Pretendenten än med Drottningen, och ej skulle i Spanien tåla någon anCalatrava hafva tillagt: jag försäkrar lik väl Cortes, att Spaniens frihet ej skall gå under, och att Fransyska regeringen förr skall upphöra att föreställa sig det intryek, denna depesch gjorde krig mot Frankrike. Imedlertid torde det vara tillåtet, om ej att draga hela berättelsen i tvifvelsmål, åtminstone att anse den för ganska öfverdrifven. Samma förhållande lärer vara med en anekIdot i Allgemeine Zeitung, hvilken vi anföra med tidningens egna ord, för att låta den bära l vittne om sig sjelf. T den hemliga session, Cortes höllo den 5 Maj, i anledning af räkningskommisionens berättelse, som blifvit förkastad, kom det icke allenast till skymford, utan äfven till så handgripliga åtgärder ledamöterna emelIlan, att Presidenten måste upphäfva sessionen. Sedan Hr Arguelles uttömt sim vanliga vältaligbet, ljödo från hans läppar dessa kraftiga eder, som Spanjoren under loppet af ett samtal plägar använda sig sjelf ovetande, så att Hr Castro, hvilken var inbegripen i en liflig strid med honom och händelsevis stod bredvid honom, gjorde en, förmodligen ovilkorlig, rörelse med hbanIden och vidrörde dermed den gudomlige talarens mun på ett ganska känbart sätt. Nu höjde sig käppar från alla sidor, och endast ge nom en beväpnad intervention kunde man åtskilja de stridslystne deputerade. För öfrigt innehålla tidningarne ganska motsägande uppgifter om tillståndet både i hufvudstaden och provinserna. Somlige skildra det såsom högst oroande, upproret nära att utbrista och republiken för dörren; hvaremot andra! påstå, att det börjar lugna sig, och att isjelfva Catalonien en reaktion är nära alt äga rum till förmån för regeringens sak. För att tillfredsställa de Baskiska provinserna, har Espartero i en proklamation af den 19 Maj lofvat dem och Konungariket Navarra blbehållandet af deras gamla lagar (Fueros), hvarjemte de Coarlistiske oMicerare, som öfvergå till Drottningens fanor, lofvas, om de medföra sina trupper, bihehål-: landet af sin grad, och eljest en grad mindre, : Om Don Sebastians operationer har man föl-. jande underrättelser: den 19 hade han vid Gålipienzo gått öfver Rio Arzagen, hvars bro han låtit återställa. — Irribarren uppbröt samma dag ! från Tafalla och marcherade i rigtning mot Caparoso. D. 24 skall infanten ha stått vid Castiliscar, men utan att man kunde bestämma hvart han ärnade sig. Irribarren var d. 21 vid Tauste , der han betäckte Saragossa och innehade en sådan position, att han kunde förena sig med Carlistiska korpserne på slätten mellan Exea, Tauarte och Zuera. Alla dessa rörelser tycktes vara väl kombinerade. Många trodde likväl, att han till en början icke skulle marchera på Madrid, utan nöja sig med att besätta bergstrakten på gränsen af Arragonien , Catalonien och Valencia. General Evans skall d. 21 hafva upbrutit från I-K run och förenat sig med Espartero i Hernani. N Om Iruns eröfring har man nu flera detaljer: E m ÖV LL 0 CA Hvarje hus i staden var förvandladt till en fästning och alla gator försedda med barrikader. Herigenom förklaras både möjligheten för:den lilla Carlistiska korpsen att i 20 timmar hålla stånd s not de tie gånger manstarkare angriparne och p lessas förbittring samt de excesser, de i början !g illäto sig, inhan det lyckades General Evans nt tt någorlunda återställa ordrmingen. Straxt efl vi aer etriden: orhixd ftadaem am foslenmaevikRd om I