Aftonbladet – 3 juni 1837, sida 2

Den sista af Hr Berwelds soirer för tilltn dagåugna säsong gafs i går sflon. Proura met moch stl ena fioqvartett af Hoydu, en a den odödlig: mästareas herrligsste komposiisacr, ett potpourri för flöjt af Kummer, Muze ypperLiga D-dars qvintett, Fog lHeken af Crasell och ett all:gro för fo tepiano af Kaltb-ecner. Fiöjtoummern exeqveradss af Hr Boch med de utomordentliga mekamska färdighet, deu preciston och reuhet, som man b.ucd:ar hos virtuos; men Hr DB. tycktes o55 aunats icke för qvällea egeniligen ega sin beau jour; hans piano och hans släpande öfvergånger sån ea not till en annan voro som altid for rf sa, men hans forcerade ton föreföll oss i wllmsnbet mindre klar och fri från hvässnde, än vanhgt. Crusells snillrika kompositien uifordes af (lr Säl ström, som, ehuru af ett tillfäligt illamående miodre disponerad för dagen, likväl icke velat undendraga sig ett gifvet löfte; det förnams visserligen, i synnerhet i förra hälften af sången att Hr S. icke var vid röst, mer den lefvande nyan.eringen i hans deklamation, det varma och känsliga i hela hans föred:ag forsosa em i icke ringa mån med de tillfälliga större sller miodre bristeraa i hans sång för öfrigt. Hr v. Brom gjorde fortepiano-allegrot; vi kunna verkligen icke föres:älla oss, bur det skulle epelas bättre. Hr Be-vwralds soirter hafva detta såsom förra året varit la mode de la ssison. Ett sezmvetsgraont urval af äldre klassiska siycken och interessaat modern musik, en unde:hållsnde omsvexling af sångsaker och kompositioner för olika slags instrumenter, samt en exekuiion, sådan man bör vänta sig den af våra utmärktaste virtuoser, äro också partier, som fullt berättigat dem till deuna lycka. Hr Bs-walds fiol skulle ensam vant dertll nog rekommrendersoise, Det har med Hr B. redan längesedan inträffa det förhållande, att man väl allmän: har sig omr re nomm bekant sedan gammalt hsns ovanliga talang, men att få numera närmare käpna den, sedan hins trägna sysselsättning såsom chef för kapellet allt mer och mer ryckt honom från koncertsalaroa; det är imedlatid säkert att Hr B:s fiol äfven i vår tid af allmännel.gsn. så högt uppdiifven konstfärdighet, skulle hvar som helst gora uppseende; Hr B. saknar ingeatins af hvad som fordras för ett utmärkt koostnärsskap: herravälde öfver stråken lika mycket som säkerhet, lif och elasticitet i venstra handen, en klangfull, rik och behaglig ton, psecision och rent spel äfven i de miusta fizurer, karakier i frasen. Vi äro ofvertygade ait de flesta också med den önskan lemiade gi dsgens soid, att Hr Bervald åter en kommande viuter måtte samla dem till ssmma njuning. — LU ra