gravnregeringar vid Östersjön, som sedermera reg to.dz förstå att begsgoa dem för sina sjövapen. Vi förmoda att Statstidningen, som är å tilliälie stt taga reda på saken i barmaste hånd, icke underlåter stt närmare upplysa om ländet med denna sak, hvilken sybes egnad att väcka åtskilliga betonkliga anmärkningar. Om det nemligen skulle så törhåla sig fem rykiet säger, att denna handel verkligen skett, att kanonerba icke i ringaste mån äro obrukbara el ler behöfva kasseras, utan kunna sfystras ill utlänningen såsom vya, och ait inge Andra blifvit skaffade i stället, imnan de såldes, utan alt en ver 1g brist ägde rom, i fall de oförmodadt tarfvådes för rikets försvar, så skulle mången utan tvifvel vara oviss, hvilketdera borde anses ioera eget och besynnerligt att slopa flottans kamöpstöpar som icke behöfde slopas, eller at sälja ess kanorer, som ieke behöfva säjas; men så likt skulle en och annan anmärkning göras att båda åtgärderca visade en alldeles egen grad af omtanka , i afseende på rikets försvarsverk, och ait de matter, som gerna se vår styrka så litem: som möjligt, skola i tysihet fögna sig åt detta hushålissätt hos ett förvaltande verk. Vi tvifla derföre icke, att Statstidvingen, sem Lhittills i afseende påkanonsluparna; likaväl som i frågan om rättegången mot förvaltningen om Tulibalansen och alla andra ssker, der det vöre reg:s förnämsta interesse att visa, det den ville hålla ordning och skick i lamdet, iakttagit fen mysiisk tystnad, nu begagnar tillfället ait. bry:a den, och upp!ysa allmänheten om saktbs detaljer. Det kunde ju annars hända, när Regeringen vid nästa Rik.dag korsmer och å nyo vill .hpfva ökade anslag af de skattdragande, för mil ärbehofven och materislen, att de skätidragan— le såsom skäl till en vägran framkonimo mn nvändningen em det sätt, på hvilket det husnåljas med de anslsg, som redan finnzsi n Skeppsbandeshistoria går väl an; men mänga — bära sig icke i stycke. 25