Aftonbladet – 1 juni 1837, sida 1

STOCKHOLM den : Juni. Dagens utländska post anlände på förmidda I gem, och medförde nyheter från Berlin till de 26, Hamburg till den 25, London till den 22 och Paris till den 21 Maj. . Spanien. Händelserne i Catalonien hafva icke varit u tan sin återverkan på Madrid. I en hemby; session hos Cortes tilläto sig de deputerade fråt Catalonien så häftiga utfall mot ministrarna Calatrava och Mendizabal, att den sedmare fällde tårar af harm och förbittring. Calatrava: deremot svarade med det största lugn på uppmaningen att lemna en post, hvartill han gjort.sig ovärdig, emedan han missbrukat det förtroende, man satt till honom. Jag ärmar, sade han, jeke göra det förr, än jag krossat upproret och oppo:itionen. Nu följde ett förfärligt oväsen. Hr Roveralta utfor, i trots af kammarpresidentens erinran, i de häftigaste smädelser emot Hr Calatrava, som han kallade feg och menedare, oeh skulle till och med ha våldfört sig på hans person, om man ej hindrat henom derifrån. Följande dagen, den 13 Mij, skulle icke mindre än 6 dueller äga rum emellan ministrar och deputerade... Alla poster i hufvudstaden äre fördubblade, och alla nationalgardets 7 bataljoner uppbådade. Rörelse-partiet var högst verksamt, och om ordningen icke återställdes i Catalonien, fruktade man en allmän revolution, till hvars hämmande regeringen saknar aila medel. Hurudana utsigterne imedlertid äro i detta fall, kan inhemtas af följande: Guvernören i Barcelona, general Parenno, skrifver nemligen under d. 14 till regeringen, att, om han icke erhåller snar och betydlig förstärkning, är insurgenternes seger otvifvelaktig. Att de blefvo öfvermannade 1 striden d. 4, fick ensamt tilll skrifvas de Engelske matinsoldaternes och matrosernes landsättning, men detta hade å 2andra sidan väckt så mycken förbittring bos innevånparna, ait af nationalgardets 13 bataljoner blott en enda, jemte några kompanier af en annan, förblifvit honom trogna. Civilautoriteterne hade förlorat allt raod, och så snart natten inbrutit, våx gade de ej mer visa sig, Generalen kunde eundast disponera öfver en del af garnisonen i citadellet och öfver polisen. Flera inflytelserika personer, som han uppmanat att förena sig med honom, hade flytt ur stadea, och af de högre officerarne kunde man endast lita på general Luna och öfverste Mateo. Handtverkarnes församlingar hade antagit en hotande karakter, och på en vecka hade 13 soldater blivit löonmördade. Han anser minst 10,000 mans förstärk. ning nödvändig, att upprätthålla regerimgezs myr dighet. — Et bref fråa en Engelsk marinsefficer, dateradt Bareelona dea 9, instämmer i samma uppgifier, men vederlägger helt och hålet påståendet, att Engelsmännen skulle hafva skjuit på folket. Endast 300 af dem voro i land, yesatte ciiadellet, och ioskeppades åter efter 48 immar, utan att hafva lossat ett enda skott på olket. — Fiera Franska och Evgelska krigsfar vg samlss imedlertid på redden. Reus fortfar att Vara den revolutionära rörelsens medelpunkt. Regeniskapet derstädes videger en mängd åtgärder, dels för at! stadga sitt välde, dels för att försvara sig både mot de Parlistiska banden och de Christinska trupperne. Sålunda har det utfärdat dekreter, hvaris