Aftonbladet – 31 maj 1837, sida 2

idå utgl vsr:n, s:so0n vi föreställa oss, hide hbuanar vlja me lan av utsifva dei eile, lite bli, hu ouck igen gjort ! lisas. i at besämiva ig för det sed uste Det är utfardsd. al lir Or Kiimin, 1 anlduing al eu rautegdug i Sve: Holräti, dei Ryttmastaren Joh. Jac, v. Sechsweu, boend: på Wem om i Swckholms Lan, är eva partca, och ly j der som följer: N. N. har aomodat mig att undersöka henses mans sjalstilstård, samt ati i sanmevh.ng dermed yutra mig, hu uvida hen vore i besm:iog ef suvdt försvånd ech med fi vilja be gålsad. I anledniog häraf harjag pröfvat föremile: för mitt åliggande och deivid blifvit vägleda Utlåtande : N. N. afviker i afseende på stina själsförmögenheter ifråa vanligt sundt meuniskoförstånd, så väl desutivnsn st: ban, rörande åtskillga fö remål, dömmer origtigt och skefi; men är icke destomindre öf-ertygad om savrmingen i sitt omdöme; som dcerutinasn, aut hau iramställer tilldsagelser, som aldrig ägt rum och anser dessa såsom verkliga samt hendlar uti denna ofvertygelse, osktadt deua for araude är stridsnde mot den erfereuhet hen ager. Han rejer verksashet och etverläggui g i siva h:ndlingar, men medlen, sem avuvandas; för ett ANndamå:r vinnaode, tillkännapitva döraktighot i öfverläggning, beslut och hanclingenus uitosande. Jag 2nser siledes N. N. lida af sådan vsnsivnighet, eller s örelse i ferståredet, som är förenad med: sikig erfarenhet, men å följes utaf afvikelse från fö:ståndets sumänsa regel, uti emdöomet, så att. N. N. väl ser och eriorar Sig föremålen sådave: ide äro; men hindras af en sjuklig och förvänd förestäl.ing att gifva sin erfarenhet en riktig itydving samt att hadla med fi vilja. I Act ofvanstående, euligt min ölveriygelse, är md sanuingen ölfverevs tämmende, iutygar jag ej alievsst på min aflagda embe:sed, utsn ock imed decna min edelya föcpligtelse: så sanut mig Gud hjelpe sill lif och själ, bekräftas. Stockholm den 21 Juni 1836. J. Ellmin, Medicine och Pmiosophix Doc tor, Chirurgie Magister, Far tig Läkere iuvom Brosrne. ?Till Red. av Atocbladet! Öfver det af Allehanda exbiberade Jlåka:ebeztyg, anvbåller jag få i Ti. tidving infora folljande förklaring: Utan att viljx röja namnoet på den person betyget ofser, vill jsg blot vämna, au jig haft godt tillralle wit on bovom taga volis. Då den sjukdom, hvarera attesten handlade, icke äger några loksla kävneteckeo, har jag ansett lörmpligt att till betyget foga modve va, och icke gfva det den absoluig form, som möjigen kunde missleda domaren. Att Jaz vant pligtig ef giva artest för ifråsavarsnde i.d!, ar något hvarI om jg atven sj If tvekat; mea då jag beslotart icke vägra, besänudes jag af den reflexion, stt. domstulen i alla bandelser är skyldig av pröva kraften af eu lakarcbetyg, så val som at alla! andra slags bevis — ett torbållsnde, hvilket at. Aehanda vid nirmare eftersivvande ätven torde srinia sig. Det beror 8 domstolen att sjell, om så onödigt prö vas, förskoff. sig viusre intrg. och om deua uttaller formåvigare för personews förständsförmögenb:ter, så mycket bättre for honom. Ant uveda de motägelser mellan betygets ca ser, Hay. Allsbauda trot sig upptäcka, skuli le öra till en tvit inom det grävslösa områdat al en vetenskap, der en sann är så god sum en i Ia . enn och der det kunde gå mig, som Rasmus Montanus i striden mot Per Daga. J. Ellmin.