Aftonbladet – 29 maj 1837, sida 2

TULLMÅLET (Slut från N:o 112.) Tullförvaltaren Svensson, såsom Fuwners säkraste kontrollsnt, vore i denra undersökning en högst vigig peson, om det ej visade sig att ban af ålderdom och sjuklizhet är alideles oförmögen att lemna någon upplysmog. Det anmärkningsvärdaste om honom ar att han först säger sig ej så noga kunna minsas, huruvida han meddelat Uddena någon befalinirg om veckorapportervas inrättning, men sedaa på ad7okatfiskalens framställning om ett bestömdt svar, ändtligen bestämit bekar, att haa någonsin meddelat någon befallning. Tullverkets advokatfiskal börjsr med at icke känna den af sjelfva Tullst. utfärdade instruktion, som skule tjena hozom till efie räuelse i en af hans vigtigaite befatiningar. Tulist. fioner dervid för godt erinra honom, ait om han icke fått del af den sednere instruktionen, så har han åtmiostone fåit det a? en äldre, emedaa denne blifvit advokatifiskais-kontoret emot qviuto meddelsd, hvilket :llså för ordvicgens skull ej larer igkttagits med den yngre; men deremot e:inrar också advokatfiskalen Tullst., ait han väl icke kunde tillse, att bans skyldigheter efterlefdes om han icke kärde dem, hvareraot han slideles icke kunde förtankas för Get ban icke tagit notis om ardias plgfer, öfver hvilkas efterlefoad han skulle hilla hand — i denna punkt synes advoksfiskalsn visligen hafva följt det gamla ordspråkei sopa först rent för din egen dörr, ehuru mången skulle tycka, att en advokaifiskal i synonesbii är skyldig att bålia rent framför andras. Peremot upplyste L. att han ej kunde erima siz någou inven tering efter Findes företradare, alt han hetviflar att den skett, och är temhgen viss derom, aut Hr af Billbergh aldrig berätiat något derom för styrelsen — en visshet den en seånare uudersökning tillfuilo bekräftar, i det den upplyser att Tullstyrelsen funnit det genska naturbgt, at låta Finers förvaltning efteiträda Bjurströms i rännande rad, som man säger. — Vidare att veckoimverteringarne icke jemfört förslagen mzd uppbördsjournalerna, icke sett och icke hört alt dessa journaler ej Vero uppsummerade, icke undersökt kassen, utan blott sett de för veckan influtve medel, som varit å bordet upplagde, ehuru han hkväl sett att Finer behållit influtse medel qvar i kassan, hvilke: IL. tyckte icke kunde vara förbjudet; vidare, att inventerirgerne stundem blifvit något uppskjutue, dock utan att advokatfiskalen på minsta sätt hade sig bekarst hvarföre, emedan han blott infson sig på Lslielse, och att uppbördskontoret stundom hölls öppet vid invenieringarne, äter uten att 1. kunnat se om Finer derunder sysselsatte sig med de trafikerande och uppbar penningar. När Tullst. ändtligen sluiar med den fråga, bvarmid den berdt börja, och spörjer om Hr adv. fisk. verkligen alltid var närvarande vid inveateringane, svarar L. att hon verit närvarande: så ofta ej jenstgöromål eler tillfälliga förhinder hindrat honom, och detia svar afger Hr advokarfiskalen med en sådan godtrogenhet, alt man kunde slå vad att hen erkänt sig nåsian bvarje gång hafva vsrit bindrad af tllfälliga förhinder, i händelse tulistyrelsen fått infallet att spörja honom derom. Hr Lagerlöf