Aftonbladet – 29 maj 1837, sida 1

föranlkdaåe eit borgerligt krigs ulsrott, h:arg följder för Er vant så olyckliga, dröjde jag iz -Itet ögonblick att begifva mig ibland Er. 2 Itrodde, det min bletta närvsro skulle vars tik räeklig att. hämrsa blod:utgjutelseu. och an ne gen skulle våga bestrida min rätt till miaa jä ders throa. Ett treårigt krigs erfarenhet bar öfvertygat mig, att en thron ej kan uppresig ipå varaktiga grunder, om ieke dess innebafvare jär genomträngd af stora och vidt omfattande i I sigter, af moderationens eeh försonlighetens nIda. I denna öfvertygelse har jag fånnit sig i föranlåten, att egna en oxflåtlig sorgfällighe: åt 2ffartandet af en grundlag, som jag är bered. utt i utfärda, och hvilken skall garantera alläå e ra I politiska rättigheter, d. v. s. frihet för :2I kgiösa åsigter och politiska meningar, je. iderag betryggande genom tryckfriheten. Det Ita är, enligt min tanka, enda medlet: tt sätta en gräns för de lidanden, som br jat landet och så länge hemsökt mina fäders jord, I Huru bedrägliga de löften äro, hvarmed usu:itionen slösar, för att samla er under sioa fcror, I hafven J redan kunnat inse. KLögn, eläv-e, I skymfligt slöseri, allt hsr föremat sig, att f rtrycka och förnedra er. Så sarmlen er då ckring mig, och det skall gå er väl. J skolm bli frie ech lika delsktige af alla rättigheicr, ty jag önskar intet annat än ert väl och lo:-ar er en evig glömska af allt det, som tilldragi -ig under dessa trenze år af elände och olyckor. Jag Konungen. Den tidning, som meddelar denna proklamition, anmärker med skäl, att dess äkthet to e kunna dragas i tvifvelsmål. Vore den verili:, så skulle hön bebåda usurpatorns fall. Dor Curios och religiös och politisk frihet! Don Carle. ch yttrande-rät! Huro förena dessa konfraste. ? Och om en förändring också föregått il hzzs I epskilda åsigter, har den derföre äfven skett i de absolu:istiska makterhas och i det Spriska presterskapets, hans buedsförvandt och egentiisa jryggvän? Måste icke följden bli, att de, som nå svurit hans fanä, skola öfvergifva hennt? och hvilken konstitutionelt sinnad Spanior skulle väl våga tro sådana löften från en sådan man? Man kan föijaktligen tills vidare endast anse protlamationen såsom ett af dagens curiosa. För öfrigt låta underrättelserne från Csztaloilen icke gynnande för regeringens sak. Det yitre lugnet är väl återställdt i Barcellona, men I också blott det yttre. En dof jäsning herr:lar der och i hela provinsen; flera bataljoner af I natienalgardet har nedlagt vapen, och generalI kaptenen ansåg sig si föga säker, att han jotit jomge sitt palats med kanener. De blodiga uppJträdena i staden ha kostat 95 menniskor lifvet, och flera ha sedan blifvit sfrättade, ibland hvilka är Xandero, utgifvare af tidningen Cataan, som man imedlertid ej kan tillvita, att hzn s:å.t i förbindelse med Carlisterna. Deputerade frin ex betytiliga städer ha afgifvit en ganska ec gisk adress till droistningen, som vi i morsa . meddela. nd j Frankrike. Amnestien syces begyrna hafva sin verkan; Konungen har redan vågat sig ut på gatan. H. M, for i ea endast af några hof. än ådföljd vagn, steg ur och promenerade till Jardia des plantes, som han tog i ögnasigte. Fol. ket beledsagade med jubelskri den högs :csuade åter till vagnen. Det är edröfligt, at dylikt måste berättas såsom en märkvärdig hän delse; men det är dock en. Le Temps siger, att H. M. blifvit Jikasom litet lättsre krog hjertat, sedan amnestien är given, och dess 5 Let är en regera: Je ful!:ständigande väntas. så litt att vinna folkets kärlek och tillgifvrenbet, att man svårligen kan begripa, att de högst betydliga offer, som leda till deuwa mål, äcdock så ofta försummas. — ÅAmnrestien skall i töjar hafva varit lillämnad ganska fullständig iwen blifvit inskränkt genom berrbetande a! den mest doktrinäre i det nu varade kibinettet, Ar Martin, som fördenskuli blifvil högst in populär. Så liter det från Paris aid. 15; men 3 u d. 17 deones hade man icke afhört de; p dr li de da komple. eringen, Om man ic pa eu förordnivg, hvyaisnom alla stoff -t-ifves, dem nstion:lgardister Lura gerom ij V:ssa utnämnivgar ull högre emboen syn: visa, att man något vili Hö ma ng de I ac, eller almiustone ters p Lu. jau ps tt Moutalivet skall lemna siv befattnicg Scs: tendent för avillitan och efiertrådas a! Hr j . . P . Vv . Mannier Pair 8l Frankrike — Afven 20008 el vm