Aftonbladet – 25 maj 1837, sida 4

Vördade allmänhet! Många i mer och mindre mån hemsökte af olyckans vidrigheter, begära och få röna den hjelp som Försynens oförmodade slag så oftast påkylla. — Stödd vid denna tanke, vågar undertecknad härmed att för menniskovännen framkasta mitt utan eget förvållande iråkade lidande. — Det var mig, som den bekanta eldsvådan, i huset Nr 5 vid Sillpackaregatan, S:t Katarina församling, den 20 innevarande månad öfvergick och detta i ett af de svåraste ögonblick, när en älskad maka på morgonen samma dag hade i sir sjunde barnsäng nedkommit med ett flickebarn. Jag hann allenast frälsa mina barn i två omgångar, under det den svaga barnsängsqvinnan med möda sjelf flydde ur rummet, barfotad i blotta linnet, men förlorade härvid ej allenast mitt lösörebo och de få kontanter jag egde, utan äfven mina handtverksredskaper, så allt blef ett rof för de grymma lågorna. Herr Ofverståthållaren, Baron Sprengtporten, räckte mig genast på stället ädelmodigt någon och sedan mera hjelp, hvarföre jag med hustru och barn aldrig nog kunna med tacksamhet vörda honom, äfvensom Herr Grosshandl. och Riddaren Rosenblad, med flere aktningsvärde medborgare hafva sträckt oss, olycklige, hjelpsamhetens välgörande händer. — Likväl för att kan återfå nödiga verktyg och för mitt yrke nödigt förlag, för att på ärligt och redligt sätt lifnära mig, hustru och barn, nödgas jag åter fly till ädelmodet. De biträden, som i sådant afseende 0s8 härstädes gunstbenäget meddelas, skola med tacksam. hetens mest rörande känslor mottagas i vår nuvarande boning å Södermalm, vid St. Sandbergsgatan i qv. Bejers trädgård, huset Nr 5, på nedra botten, nära Postmästarebacken och till venster. Stockholm den 25 Maj 1837. Anders Pettersson. Tunnbindare.