Aftonbladet – 25 maj 1837, sida 2

rum, samma dag och samma tumma för tvädne år sedan, som Grefvinnan Wetiterstedt begrofs. Vid slutet ef deta H. EE. ie la Gartes tal fattade H. E. det vid likkistans fot uppställda grefliga VVetterstediska vapnet, och sonderslog det med ett slag emot kistaa. Vid denna voro en underofficer af Svea lifgarde och en af Audra lifgerdet, samt vid vapret, en af lifgardet till häst, valth frande, — Strex efier början af Erkebiskopeus tal började kanonsaluten ifrån Skeppsholmen, och forttor iill inemot aktens slut. Ehu:u de inviterade redan till kl. 5 på ef termiddagen voro till sorgbuset inbjudna, vållade dock den vidlyftiga samlinges och svårigheheten för det linga tiget att framkomma genom de sammanskeckade foikmassorna, ait procesiio. nen ieke förr än omkring kl. half 8 ver i kyrkan ankemnen; hvarigenom hände, brad ex hvar kuade förutse, att det ej blott började skynma, utam vardt ren: af mörkt i kyrkam, innan äxnu högtidlighetea hann slutas. Deraf kom, att Hr Grefve De la Gardies ial knappt bann till hälfiem uppläsas, förr än det blef allt för synbart, att talaren vid läsningen nog besvärades af det inbrytande mörkret. Den förlägenhet, han derigexom iråkade, delades af den talrika folkmängden i kyrkan, ibland hvilken ett märkbat sorl småningom förrådde dess otålighet vid att icke mera kuana höra hvad som lä stes. And:eligen utkom ur sakristian en chorgosse med en trearmad ljusstake, och !yste hans Exellens, så att ban någorlunda kunde se att lasa talets sista mening; men em stor del af effekt:m för åhörarne och åskådarne, serdeles a den höglidliga ceremohien då vepnet sönderslogs, gick dock härigenom förlorad.) AV GA