Aftonbladet – 25 maj 1837, sida 1

28 DISKUSSION I FRANS. DEP. KAMMARE T) RÖRANDE HEMLIGA FONDERNA. t(Slut från gårdagsbladet.) k.) Sedan Hr de Lamartine slutat sitt besynnar kliga tal, uppsteg Hr Odilon Barrot i triburen or I Han ansåg debatten hitintills vara oriktipt ford ill För att utröna, om de begärda avslagen bord N beviljas, hade man skolat undersöka anledmn )garna till den ministeriella krisex, och huru de anu varande kabinettet egde utsigter att bibe hålla sig. Oppositionem fordade annat än per åt sonligt käbbel; hon väntade stora, enkla, be rstämda förklaringar, som visade källan till de lenda. Det måste en gång blifva slut på denni bedröfliga anarki, denna fullkomliga upplösning a pluraliteterna, dessa slitningar, desss ovissbeter detta partiernas sönderstyckande, som beroöfva . styrelsen all kraft. Talarem försvarade opge. sitionens förhållande. Om hon ej hunnit de s Hforesatta målet, att för framtiden undanrödja dessa ministeriella måfå-val (eventualites); om r framwtiden tvertom är ännu Ovissare, om cen moraliska kraften afiager, i stället för att tillväxa, så är det icke oppositionens fel. Vi ämna dock icke undandraga oss ansvarigheten, med den invändningen, att vi icke äro regering. Vi hafva sedam 1830 varit förposter, som ärligt och eförsagdt varnat folk och regering. Hon begrep icke, huru man kan tala om personer i denna fråga. Vore anslagen nödvändiga, för att skydda konungens person, så skuile han (Barrot) bevilja dem åt hvarje ministere, ; llikasom han ej skulle bevilja dem åt någon mi. nistere, om de befunnes onödiga. De skattandes penningar kunna af deras anbud icke anlvämdas såsom bevis på dessas förtroende. Aro -lanslagen nödvändiga, så äro ministererna före iden 6 September alla brottsliga, som icke beIgärt dem. Men alla polis-anslag äro otillräckliga att förekomma försöken mot kenungens lif; de skulle aldrig kunna uträtta, hvad en enda Iden kungliga nådens handlisg uträttat. (Endast IMeuniers benådning var då ännu känd). De herliga anslagens verkan är att underhålla en hep farliga existenser. HAr B. öfvergieck till det nya kabinettets politik. Han hade icke kunnat upptäcka, hvilken politik det ämnade följa. Den förklaringen, att man ämnade träda i September-ministerens fotspår, föranledde den frågan: hvad är då ändradt utom personerna? Men då han hört Utskotts-ledamöterna med bitterhet anfalla den nya ministeren, hade han sagt åt sig sjelf: det måste dock finnas någonting ändradt. (Skrait, bifall). Ministeren har vunnit sin politiska färg och betydelse mera genom sina motståndares anfall, än genom sina egna ord. Talaren genomgick skälen till den afgångna ministerens upplösning. Svårigheterna att efter Oktoberministerens fall sammansätta en ny hafva legat till en del i rang-gräl; Hr Guizet har ju öppet sagt, att han gått ut, emedan hans inflytande berde vara lika stort, som hans ansvarighet. Oppositienen är nu på 6 år i annan stållning, än förut, då hon ville nedbryta en antinationel och af främlingar påtvungen regering. Nu vore man regeringen tillgifven; man önskade blott, att hon icke skulle förneka revolutio nens grundsatser. Disjunktionsoch apanagefrågorne hafva, ehuru icke gjorda till kabinettsfrågor, likväl icke föranledt oenigheien inom ministeren; den har kommit blott och bart af strid om rang och inflytande. Talaren återkallade i minnet, huru som genast efter revolutionen och i segerglädjen en sådan enighet, en sådan tillgifvenhet för regeringen ådde, att ministeren kunde bildas homogen. Men snart återfann man sig under sina gamla anor. Öppositienen varnade regeringen för en ara, som ingen regering på femtio år undvikit, len nemligen af att krossa, att trampa sina nåder, utan att tänka sig det ögonblick, då man an behöfva just dem att stödja sig på. Taaren genomgår de olika, på hvarandra följande ninistererna, alla inkomna på det bedröfliga atimidations-systemet ech drifvande det till yäerlighet. Sålunda hade September-kabinetiet ramlagt förslagen till disjunktions-, nonrevela.ons-, deportationsoch apanage-lagarna. Desa hade strandat på allmänna tänkesättet. Hr ruizot skall säkert i sitt stolta förakt ge åt des2 Opinions-uttryck namn af anarkiska och uppösande passioner. De äre dock uttryck af en ationel känsla. Och i stället att erkänna och örda en af de mest eklatanta opinions-yttrinar från nationens (såsom grundvilkoret för vår epresentativa stats-författning gjorde till ecer kyldighet), hafven J skrutit af deita lagförslag lad bor OP ok