Aftonbladet – 24 maj 1837, sida 2

garden, ca ce: Aongl. filusets skalar proponerades, äfvensom en till Linndgs minne, m. fl. Såsom ett bidrag till tvisten rörande Brunnsvikens af Riksmarskalks-embetet förfäktade uppdämning må nämnas, att åtskillige kring nämnde sjö bosatte personer måst å nyo vända sig ) till Landshöfdinge-embetet, der de uppgifvit, at man ej nöjt sig med att hålla sjön uppdämd till den höjd, dammen äger, utsn till och med nyttjat den praktiken, att om nätterne insätta en särskild lucka, den man om dagen helt oskyldigt lägger vid sidan af dammen. På grund af denna uppgift yrkade de klagande laglig handräckning för att hindra tilltaget, och sedan Landshöfdinge-embetet remitterat ärendet till kronofogden, företogs förliden lördag en expedition, i närvaro af Riksmarskalks-embetets ombud, hvarvid luckan, som man väl kan tänka, fanns borttagen, men åtskilliga impedimenta påträffades nedlagda i dammens öppning, för att i nödfali äfven uten lucka kunnh hålla vattnet vid oloflig höjd. Dessa impedimenta lära vid tillfället blifI vit borttagna. ehuru Riksmerskalks-embets-ombudet aflägsuat sig. I Det intresse, frågan om Brunnsvikens sänkning äger, med afseende på ej blott vården af hufvudstadens sundhet, utan äfven det skämtsamma öde, som utnämnt Riksmarkalks-embetet att lagligen strida för konserverandet af rötan i nämnde hafsviks vatten, föranleder oss att i sammanhang med förestående notis besvara ett, såsom det synes, ex officio framkastadt hinder mot strandägarnes och öfrige vidkommandes rätt, att, medels verkstäl landet ua! ett laga kraftvunnet utslag, få sina ägor fredade från öfversvämning. Läsaren behagade erinra, att vi för någon tid sedan fäste uppmärksamheten på de vådor, som befarades från utdunstningen från den stora mängden i Brunnsviken döda fisk, samt om den trafik, som drifvits med dyhk fisk på Stockholms torg. Vi uppgåfve blott, att denna fisk var från Haga Kungsgård, utan att på minsta sätt antyda alt Riksmarskalks-embetet kunde deltaga i en trafik, den der väl kunde styras af kungsgårdens folk. Icke dess mindre har kamarilla-tidningen in pstto, Freya, blifvit framskickad med en apologi för Riksmarskalks embetet, hvilket förmenas kunna tryggt tvätta sig rert från Brunnsviksvattnet — en operation, som utan tvifvel kar lyckas, om Riksmarskalks-embetet ger sig ut i Edsviken eller Stora Värtan. Men jemte apologien följer också den lösa uppgiften, att Brunnsviken är så grund, att genom dess sänkning ett träsk uppstår. Denna uppgift är osann: Brunnsviken är djup och har till största delen djupa stränder. Detta är hvad man kallar allmänt kändt. Riksmarskalks-embetet skulle väl eljest icke försummat att låta plickia sjön, och framlägga dess ringa djup, för att häri, om möjligt, söka rättfärdiga uppdämningen. Icke nog härmed: under några torra somrar uttorkar sjön, så att den blir lika låg med hafvet utanför. Då lider kringliggande trakt af utdunstningen från ej blott de zu befintliga träsken, utan äfven dem, som genom uttorkningen komma i dagen. Sänke; åter sjön, så förvandlas till hårdvall det som nu är kärr, och om verkligen ett nytt kärr skulle komma i dagen, hvilket dock ingalunda utan undersökning får avtagas, så blir likväl dettas yta oändligt mindre, än de nuvarande kär ens. Domstolarne taga icke i betraktande hvad Riksmarskalks-embetet kunde orda om nya kärrs uppkomst genom sjöns sänkning. Men om Riksmarskslksembetet ville inför allmänna omdömet rättfärdiga sitt motstånd mot ej allensst vederparternes af flera domslut gillade anspråk, utan ock mot sundhetsvårdens billiga fordringar, så behöfs blott att Riksmarskalks-embetet låter plickta sjön och aiväga de trskier, hvilkas uttorkning är i fråga. Om det då visar sig att ytan af de kärr, som genom vattnets fria aflopp påsiås uppkkomma är större än ytan af de kärr, som nu föreficnas, så hade Riksmarskalks-embetet rättfärdigat sitt motstånd — likväl blott till en del. Ty det återstode att visa först, att Brupnsvikens vatten icke är usundt, icke osundare när det uppdämmes, än när det har fritt aflopp, och för det andra, att samma sjö icke brukar uttorka, så att trakten i heta somrar måste plågas af utdunstningarne från både de nuvarende kärr och de genom sjöns sänkving tilläfventyrs upkommande. Men för dessa tvänne olägenheter, som alliid qvarblifva, kunde embetet undskylla sig med den vanliga ursäk!ea, alt man icke kommit att tänka derpå. Åtalet mot tidningen Freja, för en artikel till majestätets ära, stor i ord och ringa i sak, är ÅA vida avensoeradt att inre hlfust unlde of AN