Aftonbladet – 24 maj 1837, sida 1

DISKUSSION I FRANS. DEP. KAMMARE H RÖRANDE HEMLIGA FONDERNA. , (Fortsättn. från gårdagsbladet.) I Sedan Mauguin slutat, framställde Hr de Za liry sitt redan kända förslag om afprutning i 150,000 Fr., eller så mycket som åtgår i sa larier till tidningar. Detta understöd vore uta ändamål. Det frambringar inga iöretsg, som ä ro fördelaktiga iör regeringen; det kommer ic ke en tidningsredaktion till godo i dess helhet Jutan stickes vanligen i fickan på en devouera . medarbetare (allmänt skratt). Och de tidnin Igar, som allmänheten vet vara salarierede, skaff Jicke regeringen några anhängare. En zuarskall laf Frankrike har ej mera än 30,000 Fr. i lön då deremot inrikes ministern under hand ge jen enda devouerad tidningsskrifvare 150,00( j Fr. af de hemliga aslagen. Talaren hade sjel i varit tidningsskrifvare och kände förhållandet Amendementet höll på att icke få någon, son länderstödde, då ändtligen Hr Peton beqvämde sig dertill. Hr de Lamartine uppträdde i tribunen. Han yrkade nödvändigheten af hemliga fonder till p-lis, äfvensom till understöd åt tidmm hvilka under kamrarnas frånvaro hålla stången mot oppositionsblader. Talaren tvekade ej att ge de vu varande ministrarna ett förtroende-votum; han kallade: dem ev fredsministör. Denna föcklaring blef dock föga smickrande genow det tillägget: såge jag bredvid ministeren ett verkligt parti af parlamentariska män, skickliga, eniga, likasinnade, mäktiga att uppgöra systemer och styra landet, så skuile jag icke tveka att ställa mig uuder deras fana och säga åt det nu varande kabiretiet: aflägsnen Er! Under sin utveckhng af den satsen, att ingen dylik uppsättning af statsmän finnes, gaf sig talaren in uti åtskilliga filosofiska betraktelser, som slutade med det, att Hr Guizots demokrati är den stora idde, som skulle skapa en dylik minister. — Det är restaurationen, men ej oppositionen, som grundat friheten; det är hon, som åter öppnat denna kammare och upprättat oationaltribunin. Försigtigtvis anhöll Herr de Lamartine, innan han hade dessa yttranden, att icke blifva nedbyssjad. Han påstod, att mellan oppositivnen ech den gami!z pluraliteten finnes: ett parti, det af d. 22 Febr. I fråga om Spamen yrkade opposittosen på krig (häftiga tecken till neksnde från venster). Talaren upprepade, att oppositionen visrde lust till en revolutionär iotervenering i Spamen (venstra siden, och Barrot särskildt, neka bestämdt den a uppgift). Talsren gaf icke efter, utan påstod enständigt, att det blifvit uttryckligen for; lradt af vissa oppositionsmän (Nej, nej). Ett inaat parti hade framställt den national-egoistika piineipen: Chacun chez soi, chacua pour. oi. Kammarpresidenaten afbröt talaren och. ade med hetta: chacua son droit; men Herr! e Lamariine upprepade envist: chacun chez i oi, och bad presidenten icke afbryta. Du-!: in lät dock icke tysta sig, utan vidhöll, ait det! ore han, som yitrst orden och ägde räita dem. I Je hade blifvit vanställda af oppositionsbladen. I lera röster anmanade presidenten att icke af-!, ryta telaren. Denne insisterar dock och jar q li vittne Hr Salverte, som dock icte öppuar. in mun, blott gör en nekande åtbörd. Hr de! samartine herättar ypperliga ting om hvad påret af d. 22 Febr. ville i afseende på Spanien; et synes föga klart och innehåller blott några! ora ord om återställande af Ludvig XIV:s insytande i Spanien, om ålerupprättande af Franki ikes anseende i Europa. Talaren tvangs ändt1 gen att återgå till ämnet, He Vatrys amendeement. (Åh hå! ändtligen?) Närvaraude ka-l