Aftonbladet – 23 maj 1837, sida 2

MARKISEN AF WATERFORD. Sedan någon tid tillbaka fioner man, såsom jen stående artikel i de Engelska bladen, berättelser om en viss Markis at Waterford och dess besynnerligheter -— ibland är det någonting ännu värre. Då i England hvar och en måste hafva silt polititiska partinamn, räknas markisen till Tories, eburu politik icke egentligen synes vara hans sak. Den ädle Loidens bravur består deri, att både inom och utorulands — ty han far omkring på lustresor med sin jakt i alla haf — gifva sig i gräl med polisbetjenter och brandvakter, hvilket för ett par år seden bekom honom temligen illa i NewYork, der man icke har fullt ut så stor respekt för adelskap, som i det gamla England. Med en af Hertigens af Weliingtom bekanta favoriter inom det diplomatiska facket (markis Lendonderry?) har hen den passionen gemensam, att slå käglor med böngerse, att boxas och supa sig full af starkt öl. För et par veckor sedan utförde han en hufvudoch sistsaktion i en Engelsk småsted, der han, åtföljd af en hel skara druckna kamrster, midt på ljusa dagen drog gata upp och gata ned, lyfte fönsterluckorra från deras hakar, slog in rutor, skrufvade af portklapparue etc. till dess sällskapet stannade utaniör värdshuset Svanen. Här klef den ädle markisen opp på sina kamraters skuldror, så att han nådde värdshusskylten, och med ett par penseldrag var den hvita svanen förvandlsd till en röd. Polisbetjenter, som ville afstyra dessa genistreck, blefvo dugtigt merbultade. — Polisdomstolen, inför hvilken ban slutligen blef dragen, släppte honom, såsom vanigt, med en ringa plikt af ett par shillings, då leremot fattiga ovälborna skälmar ofta för myccet mindre få vandra till trampqvarnen. Om lylika exempel af jemnlikhet inför lagen, i let fria England, veta tidningarne åtskilligt att erätta. För närvarande är den ädle markisen innad, ait med en-belflock valda hundar in