Aftonbladet – 18 maj 1837, sida 2

sty.elsens egen instruktion af 1825 för uppbördskontoret i Stockholm, Måeadsförslaget måste insändas ej inom 20:de utan redan inom 8:de dagen i påföljande månad. Detta torde vara nog för att upplysa förhöret med Udden och visa att ringaste anledningen åstadkommit mesta oväsendet. Allmänva föremålet för Uddas hörande, var att utreda, huruvida han var medvetande i balansen. — Inqvisiuomen derom förefaller i tre delar, nemliger först, huruvida han af sina förmän fått förtroende om balansen oeh deltagit i deras rådplägningar; för det andra, huruvida han fört oriktig uppbördsbok och författat oriktiga veckoförslad, och, för det tredje, huruvida hen förstört de förkomna 8 häftena af uppbördsboken. I afseende på medvetenhet af balansen genom meddeladt förtroende af förmännen, svarar U. nej, och påstår, att ham höll sig afsides vid! den af Leonman uppgifoa öfverläggning mellan! den sistnämnde, Finer och Svensson, samt til-j lägger, att ham aldrig stått märmare relation! med Finer. I denna del står således U:s nej. mot Lennmans ja, utan att nämma, att samtalet: äfven af Svensson förnekas. I afseende på U:s sätt ant föra dam så kalla: de uppbördsboken och författa veeko-rapporterne, påstår U., att den blifvit förd under hans. förmäns uppsigt, oeh att, om någon missummering skulle förekomma å någon sida, totalsummorna vid årets slut likväl varit riktiga. Hvad vecko-rapporterne angår, hade U. äfven efter sina förmäns anvisping, författat dem. Han erkände väl sin kunskap derom, att de icke öfverensstämde med uppbördsboken, men khan hade blifvit tillsagd att författa dem på sätt, som skett, och beständigt hört upprepas, att de trafikerande lågo efter, och att rapporterne borde rättas derefter, hvarförutan åtskillig annan oreda vållade att rapporterne ej precist kunde upptsga, hvad för veckan inflot. Af U:s förmän bestrider Svensson helt och hållet, att han varit med om rapporternas uppsättande, ehuru han undertecknat dem, hvaremot Lemnman medgiver, att de upprättats efter sig företeende anständigheter, emedan han på detta sätt trodde sig kumrna dölja balansen, tills den betäcktes; dock kunde han ej erinra sig, huru med vecke-rapporternas vederbörliga hyfsning tillgick. Här förekomma således tvanne förmän mot deras biträde. Båda erkänna liksom de hafva erkänt de handlingar, som i deras namn och under deras ögon bliifvit författade, men den ene nekar alldeles att han gifvit befallning om handlingarnes form, hvaremot den andra medgifver, att han gifvit befellning om det generella men ej om det speciella, och naturligtvis kan kammarskrifvaren ej framhafva tumauna vittne på de befallningar han af formän dagligen mottagit. Imedlertid har tullstyrelsen nedlagt en ansenlig möda på utredandet af ett förhållande, hvaröfver skrifiliga hand!ingar fiunss. Rörande förkomsten af 8 häften af uppbördsr boken, svarar U. att icke Aan tagit dem, och erinrar styrelsen dessutom, att denna bok ej Ivar någor kontrollerande handling, och ej förtjenade att man gjorde sig så mycket besvär, så mycket heldre som sista häftet, upptagande sluisummorne, fanns qvar. Efter mycket bråk och vittnesforhör får man slutligen allestädes det svaret jag har icke tagit dem, och jag vet ej heller hvem som tagit dem. Imedlertid har tullstyrelsen i sina händer den kontrollerande journalen och har redan efter denna låtit restituera de förkomna häftena. låtit verkställa). Hår bör anmärkas at, enligt I ordningen efter Udden förekommer Kammarrättsrådet Wioroth, Kammererare 1 kammarkontoret. Äfven han visste icke något om balancen. Men också ansättes han icke så hårdt i denna puakt, som kammarskrifvaren, ehuru det är klart att kamrnaereraren först och depattementscheen dermäst bäst bordt känna dem. Deremot uppger Winroth, att Hr Grefven och Generaltulldirektören, den 17 Mears detta år. erhöll kännedom om. alt månadsförslaget för Juni måvad förlidet år felade på 30,000 Rdr. — Herr Grefven påstod sig ej bafva blifvit under:ättad om ute-. slutomgen, mer erkände allt det öfriga. Här stå säledes kamreraren och direktören mot hvarandra med ja och nej, ty de närvarsnde kunde. ej vittna om hvad de icke hört. Tvisten är) :meåleriid föga vigig, när det väsendiliga blitvit af Hr Grefsen erkändt (se prot i N:o 104 af deta blid)... Vidare upplyste W. att han: förlidet år i Maj från tullkamimaren infor-!