Aftonbladet – 18 maj 1837, sida 2

äro ofvertygade, att Fru Enbom kunde komma ut de:med, samt göra det uian svårighet och med hela styrkan af sin röst. För öfrigt gjorde hen at stämman allt, hvad som i dess nuvaraade skick deraf kunde göras, veh hennes spel hade lif och värma. En lyckligare stjeraa hade uppgått öfver 5arastros röl, som mu lemnats åt Hr F. Kinmansson. Hade det skeu för 20 år sedan, innan Hr K:s röst började deklinera, hade sådant visserligen varit bättre; men man får trösta sig med, att det åtminstone skett nu. Det är besynnerligt, att man icke förr vetat, det Hr K., alltsedan Stieler lemnade teatern, varit dess djupaste bas, utan tvungit heaom att sjunga barytonpartier, hvilka ej legat för hans röst, och derföre bidragit att påskynda dess förfall. Hon äger likväl änmu qvar nästan hela sin styrka och fulihet i djupet, och man kan sålunda med visshet säga, att detta parti, om det än kunnat bättre sjungas, likväl icke sjungits så väl på mer än 20 är. — Fru Frösslind uppträdde här åter i sin gamla röl som Pamina, och mästan med ungdomens hela friskhet och naivitet, både i spel och sång. — De båda qvinno-triorna, isynnerhet geniernas, lemmade mycket öfrigt att önska.