de kunde, förlika sina st:idiga meningar. El godt råd, sade han, kommer stundom unde pattes, och vi få således se, hvem af dem so! i ölvermorgon upp:träder ialor oss. (Som de 4 Mars var Krisu Himwmelsfärsdag, bölls då in igen session). De deputerade af Tiers-parti skola, efter detia uppträde, ha förklarat H Molce, att de siulle handla emot honom oc Jhans kabinett, om han ieke snart gjorde sig s FI med Hr Martin. Ministrarne ha för öfrigt alldeles icke öfver i gifvit deportationsoch non-revelatioaslagarna I Tvärtom försvarade Hr Mole dem i nämnd Isession, i! anledring af den begärda suplemen Itar krediten af 2 millioner för de hemliga fon iderna, dem man ansåg oumgängligt behöfliga fö det allmänna lugnet och konungens säkerhe! I Afven Hr Guizot uppträdde i tribunen med e! j två timmars långt tal till försvar för det begär ; da anslaget, och tillika för sitt politiska system samt mot beskyllningen att hysa aristokratisk : tänkesätt, emedan ingen kunnat, i högre gra än han, lifvas af önskan att lyfta medelklassen IHerr Havin svarade på bans vidlyftiga tal i nå gra få, men bitande ord, och vissde bland an j nat, huru klent det var bestölldt med Hr Gui zots påstådda fasthet i politiska meningar, di han varit kollega efter hvarandra med Herra i Dupont, Lafitte, PErier, Soult, Thiers ech Mode, ehuru himmelsvidt åtskilda desses politiska I opinioner varit. Icke eller försted han, hun jdet föregifua nitet för medelklassens lyftting kunde stå tillsammans med ifrandet för Pärskammarens ärftlighet, för talanvgernas uteslutande ur Depute:ade karkemaren och representationens gruudande endast på fast egendom. Di Hr Mole afbröt bonom med den anmärkning, att de flesta förebråelser, han gjorde Hr Guizot, äfven träffade det nu varande kabinettet, svai rade Hr Havin: Jag vill också icke hindra Er, i Hr Konseljpresident, att taga åt Er den andel deraf, som belöper sig på Er.? Ehuru man licke är särdeles nöjd med Hr Mold, som hvarken är någon utmärkt talare, eller eljest röjer några talanger öfver medelmåttap, håller man honom likväl räkning för, att han åtminstone aldrig gjort någon bemlighet af sina monarkisks tänkesätt, att han alltid förblifvit sig lik, så at man åtminstone vet hvar man tager honom, att han röjer en viss takt och icke anser sig ofelbar, utan låter rätta sig af den allmänna meningen, då dennma uttalar sig så tydligt, att han blir det varse. Man föredrar honom framför både Thiers, Barthe och Guizot, hvilka en tid burit den afgjorda liberalismens mask, för att bortkasta den, så snart de sjelfva kommit till makten. Såsom ett steg till något bättre anser mau äfven den omständigheten, att Konungen Söndagen d. 7 skulle hålla en revy med Nationalgardet, något som han ej vågat allt sedan Fieschis mordgerning. Tidningen Chronique de Paris, som ansesj stå under Prinsessan Adelaides serskilda beskydd, för mäler, att då nu Konungens inkomster dageligen beräknas i Frances och centimer, ärnar han låta utgifva sin dagbok under titel: Code da, la maison d Orleans, invehållande ända till de minsta detaljer af hans inkomster och utgifter. Journal des Debats utbreder sig triumferende öfver den stora poltiska vigten af Krenprinsens förmälning med Prinsessan Helena, emedan den vederlägger alla Juli-revolutionens fienders profetior. Denna förmälning har nemligen erhållit Preussens, Rysslands och öfriga stora makternas bifall på en tid, då hon utskreks för omöjlig, och några i Frankrikes inre förhållauden inträffade förlägenheter tycktes gifva någon näring åt deras vansinniga hopp, som spekulerade på störandet af det goda förståndet med andra natiener. Härefter följer ett vidlyfugt loftal både öfver Ludvig Filips dygder, hans ädla härkomst och hans familjs lysande rykte, samt öfver Konungen af Preussen o. s. v. , , I ; Lavaux och Lacaze skola ha uppvaktat Pärskammarens President, Hrr Pasquier, och tackat honom för den humana behandling, de rönt af honom under sin process. Presidenten skall icke rätt ha vetat, huru han skulle anse detta steg, som allvar eller ironi; men han har likväl funnit sig, såsom det anstår en fin verldsman, och på det förbindligaste bemött de både frikände. En berättelse, hvilken man dock förmodar vara ogrundad, eller åtminstone öfverdrifven, örmäler, att Spanska Sändebudet vid Fransyska hofvet uppfört sig högst oskiekliet mot Konun