Aftonbladet – 13 maj 1837, sida 1

ZATNROUSOT GUKOTLARES I ISrsainamnde Aonmor ul ax medel erfordras för centralstyrelsen att uppfylla nå; ot af sina i ko-stitutionen bestämda bestyr. Om mera uttages hos felket, så gör kongressen sig skyldig till maktmissbruk, orättvisa och våld. Om händelsevis någon gång taxorne inbringa mera, än statsbehofven kräfva, så är det styreisens ovilkorliga pligt att nedsätta taxebeloppen. Ehuru enkelt och klart detta är, finnes dock ett oaflitligt strätvande au tjörmå cem.Åtralstyrelscm att öfvertrada sin beskaitningsmakt, i j j och lägga tunga bördor på folket. Många mäktiga interessen arbeta oupphörligt att. åstzdkeomma dryga skatter på handeln, och öka statsinkomsterna utöfver statsbestyrens verkliga behof; eck landet har redan erfarit de förderfliga verkningarae af deras förenade inflytende. Det lyckades dem att! genomdrifva! en tulitsriff, som bögst förtryckande hwvilar på de åkerbrukande och arbetande klasserna i samhället, och tillska— per en statsinkomst, som icke kan nyttigt an vändss invem gränserna af kongressens makt, För att olösligen binda denna orättvisa och ejemna beskattning vid folket, bragte man i gång svindlande planer till inrikes förbättrings-företag på åtskilliga håll, för att försiösa pengarna och köpa sig medbill. Såluvda skulle en konstitutionsvidrig åtgärd understödjas af en annan, ech missbrukavdet af beskattningsmak:en skyddas genom usurpering af makien att anvanda penningarna på natioval-företag. Styrelsens verkställande afdelning sökte, som msn. vet, genom sitt veto hejda dewua olagliga slöseri-system, och återföra. kongressens lagsuftningsåtgärder inom de af grundlagen utstatade gräoser. Striden var häfig; men folkets sunda begrepp understödde verkställande mskten, och J. yttrar sitt hovp, att detta lagstridiga slöseri till vinnande af korrumperadt inflytande skull vara eu Bång för sila, hbämmadt. Af Isgstiftningens återbribgande inom de af grvndlagev föreskrifoa gränsar blef resultatet, ait nationslskulden hastigt betaltes och stora öfverskott samlades i skattkamnmaren, oaktadt tariffen var medsatt litgt under Hvad dess försvarare åsyftat. Mön varen öfverlygade, att afsigien stt uppdrifva statsickomsterna och belasta fr med taxcr, långt utöfver styrelsens ekomomiska behof, icke ännu är öfvergitven. De flera olikz icteresteny som sammansatt sig för att pålägga ex dryg tulltariff och proppa skatikammaren, äro alit för mäktiga och hefva för myeket på spel, för att öfvergifva striden. De korporationer och rika individer, som gått in i vidsträckta fabriksföretag, önska en hög teriff, för at: öka sin vinst. Beräknande statsmän skola understödja dem, för att vinna deras gunst och erhålia tillgångar till slösande utgif.er, hvarigenom de må köpa ix flytsnde på snudia håll; och då nationen segt, att federalstyrelsen icke får använda dess siatsmedel på inrikes företag, skola försök göras att narra och vilseföra medhorgarne i de olika staterna genom förespeglande af den bedräsliga utsig:en till fördelers ernående ur siatsmedelsöfve: skott, indrifoa af ceniralstyrelsen och årligen utdelade bland staterusa. Och ora staterne, narrade a! detta hedrägliga bopp, skulla ofvika från: den sparsamhetsenda, som hör utmärka hvarje republikansk styrelse, och på in på utgifter öfver sina tillgångar, så skols de snar: se sig belastede med skulder, dem de ej örmå betals; och en oemotsiåvdiig frestelse skall uppsiå att befordra em hög twiff, för stt få ök verskott till utdelning, : Medborgare, låten icke förleda Er i denna tråga. Federaliyreison kon icke tillskapa ett öfverskot till dylitva 5: damål, utan att bryta mot koustimtionen och MNyälle sig en makt, som icke blifvit medygifses. et ir dessutom ett system af orättvisa och ekell, om det fortsättes, ouadvikligeu leda ut! korrupuisn och sluta med fördirt. Skytte-öfverskotet skall taxas ur folkets fiskor, fån jordhruka: ae, handtverkaren, arbetaren; men hvem stuile det tomma ll godo, då det utdelas blard stater ok, der det skall disponeras af iokil politvet, om nafva väaner at gysaa och er hängare att ippmuntra? Det kommer ingalunda ot återgå ill dem, sem sammanskölo det, som höst he öfva det, och hafva bösta rätt dertvul Blott n säker regel fisnts, ech din är att tölla come ralstyrelsen strängt inpn g:änsorna al dess anrista pligter. Hoa har jugea rätt at ndriba tatsinkamsier eller påläigga taxor, till indarvi, om icke äro uppgtfur 1 grundlagsp; och om less intrader befiumas öfre stiga dess behöf, böa de genast minskas, uch folkets bördor i 4snmoo JANE UTYS