Aftonbladet – 12 maj 1837, sida 2

I sammanbang härmed har adressen en ganska märklig strof, som förtjenar att ordagrant meddelas. Alltid, heter det, fva, som man vet, bland oss funnits personer, som önskat att utsträcka unmionsstyreiseos makt; och erfarenheten skulle tyckas visa, att hos denaza styrelse finnes en benägenhet att öfverskrida siva, af konstitutionen utstakade, gränser. Dess lagliga makt är mer än tillräcklig för alla de ändamål, hvartill den inrättades; och då dess befogenhet är uttryckligen utsatt i konstitutionen, finnes ingen ursäkt för anspråk på det ringaste derutofver. Hvarje försök att tillvälla sig makt utöfver dessa gränser, bör genast och kraftigt motas. Ty eit elakt exempel sksll leda till andra, ännu förderfligare åtgärder; och. om tydningsprincipen får gälla 1 afseende på behörighet, eller om antagna fördelar och tillfälliga omständigheter någonsin få ursäkta tillgripandet af en makt, som ej är af konstitutionen medgifven, skall unionsstyrelsen snart nog uppsluka all lagstiftningsmakt, och J skolen få blott en enda centraliserad styrelse. — Vårt lands vidd, dess olika interessen, näringar och vanor göra, att en enda centraliserad styrelse ej skulle förmå vaka öfver dess angelägenheter; hvarje patriot måste vaka öfver, att unionsstyrelsen ieke öfverskrider sina gränser. (Slutet fr: VENEREA LITT RVATRLTPOVTIATAE