Aftonbladet – 10 maj 1837, sida 1

PS FTSE SE RO IG CE SSA rr oe Debatt om den Algierska frågan i Franska Deputerade Kammaren. ! (Forts. fr. N:o 103) I I sessionen den 19 April återtogs debatten, (och ordningen var hos Hr Ranoc. Hans tal Igick ut på att rättfardiga Marskalken Cleuze ioch att visa det hav handlet i of tiensälrecse med Iministerens åsigier och föreskrif.er; men både talets ämne och talarens osäkra föredrag I gjorde, att det icke möttes med särdel:s uppImärksamhbet, ehuru några bifalistecken ytirades ifrån en och annan sida. Anmnorlunda var forI hållandet, då fr Baude uppsteg i tribunen. Hin hade förlidet år haft ett uppdrag af styrelsen, tatt besöka Afrika, för att underrätta sig om koHoniens och förvaltningens tillstånd, och var så. I funda i stånd att derom meddela fre vigliga upplysningar. Han visade, att Alsgier, på den tiden Frankrike innehaft det, kestat 280 miiiener, utan att det deraf skördat annat än indi rekta fördelar, hvilka lika lätt kunnat vinnss på annan väg. Hans beskickning hade öfvertygat honom, att etsblisseaentet derstädes kan bibehållas med måttlig kostnad, men att det cbetänksamma och våldsamma system, man der följer, ovillkorligt skall föra till koloniens öfvervilfvande af ledsnad dervid, i fall den allmänna freden fortfar, och genom aoddivång, 1 händelse af ett Europeiskt krig, som återkzllade Franska besättningen till Alperna eller Phen. Talaren vidrörde nu expeditionen till Tlemecen, ech den derstädes uppburna tributen. Folkmängden 1 nämnde stad består af tvänne klzsser: Adarer oah Kuluglis. De förra äro tili bärkomsten Mohrer, de äldsta och sikastc, samt genom historiska minnen, sina religiösa föråomar och iatressen fästade vid Abd-elBaders sak. Kuluglis eller Turkarre anses af dem som usurpatörer. Så länge dessas välde uprätthölls genom regsutskapet i Algier, voro Adarernae de svagaste, men efter Algiers foll år 1830, fingo de odfverväldet, och Kulugis blefvo nu Fransmännens vänner, emedan de af dam alle na ägde all heppas beskydd och försvar. Förlitande sig på deras understöd, hade de i 3 år underhållit ett krig emot Adarerne. Slutligen påkallade de en hjelpsändming af Franska trupper och vid deras anmnalksude öfvergåfvo Adarerne staden, men uppehöl!os under marschen genom sin tross, huznos således af Franske trupperne och återfördes till Tiemecen. En kontribution, säger talaren, ?skulle nu upptagas. Adarerne voro våra fiender; de hade i fem år underhållit ett blodigt krig moi våra bundsförvandter och Franska trupper hade tillfångatagit dem, då de drogo åstad, att förena sig med Asd-el-Kader. Hvar och en trodde således, att kontributionen skulle träffa dem; mena hvem målar öfverraskningen både blend offren och vitinena, då den uteslutande föll v3 Kuluglis, våra vänner och bundsförvanditer! For betalandet af krigs-koaotributioner finnas regfor och ordningar, som böra iakttagas äfven i et fiendiligt land, och ännu mer i ett, som man ärnar behålla. Al!a dessa reglor trampades under fötterna i Tlemecen. Jeg vill icke fösta kammarens uppmärksamhet på det grymma skådespel, som det här följda uppbördssättet erbjöd, på den smäl:k och de misshandlingar, för hvilka de ckatiskyldige hlefvo föremål. Man kan svara mig, att bastonad och godtyckligt fångeiss äro de styrelisemedel, hvarigenom vi måste göra 055 respekterade i Afrika. Kuluglis i Tlemecen len oades till pris åt juden Lazrys och dess ers godtycke. Ve, som icke kunde e gZ sin andel 1 penningar, beröfvades sina möbler, uveler och vepen, hvilka Lezry och hans m-djelpare på en gång uppskattsde och lade sig ill.-Denna uppskattning skedde till att ocr rördt ringa belopp under vörkliga vå ör syns skull saties effekterna på offentug uktion, men då några köpare infanno sig, dret asn bort dem. På detta sätt uppfylide istor med juveler, guldoch silfverpr. ivinno-smyckenr, sablar och salbelbaljor, gevå veslag m. m. och bortkastade hvad sem var f jern eller stål. Hästor cch mulåsmer, tillhörande armer; ranspocterade till Oren dessa saker, hvaraf skZry egalt sig i besittnivg. :Derifrån fördes ce il Algier, hvarest ea del af mäötall-effekterna ppsmältes i tackor, och en annas, men vida indre, försåldes. Talrika vittnen kunaa intva den ofantliga disproportionen emellan dessa Kers verkliga värde och det, hvartill kontribuonsen försäkrades hafva atioit Hrudeen Af dan a e0c o