IL — ec RV VO pe ep 2:0. Det hade likväl för Herr KammarRättsRådet bordt vara serdeles lätt, att, efter det uppgift från Inkommande Sjötullskammaren erhållits om den debiterade uppbörden, vid jemförelse häraf med Uppbördsjurnalen finna, hvad som af 1836 års medel blifvit lefvereradt, eller ansåg Herr KammarRättsRådet sig ej b ra anställa en närmare undersökning öfver huru stort belopp, som för år 1836 influtit och huru mycket deraf letvererats? 4t) Svar: Herr KammarRättsRådet hade endast att rätta sig efter veckoförslagen, och trodde sig kunna vara trygg, när han såg, att hvad som blifvit lefvereotradt ölverensstämde med dessa förslag: att, då den provisioneila kalkylen af honom upprättades, årsräkningarne från Inkommande Sjötullskammaren och Uppbördskontoret ännu icke inkommit: och att följlaktligen nämnde kalkyl, hvilken för hela den öfriga eldelen af Riket, blifvit grundad på oiliciella handiinIgar, hvad de begge sistnämnde Tullkamrarne beträfI deraf att förskotter, vida öfver det verkliga behofvet, . onerne. förvissa sig Imedel blifvit till föreskrifne ändamål använda? Ibok. Ita om de tillförene uppburne förskotten redan blifI vit använde? Itoret bestridas, kunde desamma visserligen ej kontl tade, uppgjorts med ledning af blott förslagsvis från Idem medde lade lösa uppgifter. I alseende å kassörsgöromålen erimrade Hr Gr. hurusom, under lor ppet tal år 1527, blifvit beslutadt, att, till förekommande af all sammanblandning af kassaoch upbördsmedlen, serskild räkning skulle för kassakontoret banken Öppnas, hvarå Kassören egde att, efter påteckning af Kammereraren i kammarkontoret, till bestridande af nödige utgiiter, assignera penningar. Nu är upplyst att en del af den yppade bristen härflutit blifvit från nämnde räkning uttagne, åfvensom att, tvärtemot giiven föreskrift, det varit Tulltörvaltaren och icke Kassören, som medlen utasignerat; i anledning af hvilka förhållanden Hr Kammarrättsradet tills ordes: 1:0 Hvilka åtgärder han vidtagit för att, innan han påtecknade de utgifae och honom föreviste assignag, att de der förut sist uttagne Svar: Hr Kammarrättsrådet eftersåg i sin serskilda 2:o Hade Hr Kammarrättsrådet någon serskildt inrättad så beskaffad bok, att han derat kunde inhemSvar: Rörande de utgifter, som borde af kassakontrokleras af nämnde bok, men väl genom de af Kgl. Tullstyrelsen meddelade anordningar; en sådan jemförelse hade Hr Kammarrättsrådet dock i icke iagtta git eller eftersett om anordningarne motsvarade det sednast erhållna beloppet, utan endast, till följd af Finers uppgift att många ordningar till kontoret ankommit och att han följak tiigen behöfde mera penningar, å assignationerna meddelat sin påskritt; och hade Hr Kammarrättsrådet ej eller eftersett om och huru stor behållning varit i kassan att tillgå, enär han ansett sådant åligga Kassören. 3:o Då det ej kunnat vara Hr Kammarrättsrådet obekant, att Kontrollören i hans egenskap af Kassör! varit den ende behörige att nödige förskottsmedel utassignera, men, på sält nyss är nämndt, Finer, det oagtadt, dylike assigneringar alltid i sitt namn verkställt, hvad har varit orsaken att Hr Kammarrättsrådet tillåtit sådant passera oanmäldt? Svar: Undersen del af den tid Bjurström innehade tullförvaltaretjensten var Finer kontrollör i kontoret; den firma, enligt hvilken assigneringarna borde utgå l blef då bestämd. Efter Bjurströms död inträdde Finer såsom tu! Hörva altare och Middendorff såsom kontrollör, men någon förändring al firman vidtogs icke; och har Finer följaktligen alltjemt fortfarit att i. sitt namn assignera, Hr Kammarrättsiådet förmälde vidare uppå framställ de frå. gor: att han så mycket mindre ansett sig): böra hos styrel sen göra anmälan om behofvet af ny firma, som han trott sig känna att Finer alltid hos styrelsen stått i serdeles grace; Middendorff deremot icke: att Hr Kammarrättsrådet till denna förmodan Y likväl icke hade annan grund, än hans enskilda öt-t vertygelse att styrelsen, lika med Hr Kammurrättsrålet sjelf, hyste förtroende till Piners både ordent-!t lighet och skicklighet, men åter ansåg Middendorfflr RÅA icke vara sina åligganden vuxen, — en öfvertygelse, hvilken så vidt den rörde Middendorff, Hr Kamittsrådet för sin del, icke ännu kan frångå: —IJ! att, i fråga om uppbördsoch kassörskontorets räkeuskaper, Middendorff desamma ej underskrifvit, o-!n aktadt han derom ota blilvitgerinrad af Hr KammarY rättsrådet, som dock af glömska förbisett att omlk denna uraktlåtenhet hos styrelsen göra anmälan: atti vid Finers tillträde af tnuilförvaltaretjensten inventeringt blifvit efter Bjurström förrättad, dervid dåvarande c förste Departementschefen, Hr Presidenten af Bill-! bergh, på hvars befallning den skett, Hr Kammar-c rättsrådet Winroth och Advokatfiskalen Lagerlöf varit, jemte Finer, tillstädes, men kunde Hr Kammar-f rättsrådet ej erinra sig, huruvida å Bjurströms sterb-j hus vägnar någon sig inställt; hvaremot inventering e-s mellan Finer och Middendorff, då denne sednareln tillträdde kontrollörsbefattningen, icke egt rum: att il vid nyssberörde inventering efter Bjurström, något instrument väl icke blifvit apprättadt och aflemnadt, v men att alla erforderliga kontroller med noggrannhet d iakttagits, och hade ingen balans kunnat upptäckas utan alla varit Ö fvertygade, att allt stått på rigtig fot, att debet likväl endast kontrollerats efter upp-s ifier; äfvensom Hr Kammarrättsrådet icke någonsin!s förr än efter Fimers död hört omtalas att han il mottagit tjensten med brist: att Hr Kammarrättsrådete aldrig haft minsta kännedom derom att uppbördsti böckerna ej varit summerade, eller trott sig ega an-— fl ledning att sådant eftorse, enir han ansett de persoR ner som underskrefvo förslagen hafva bort, såsom; fa för dem ansvarige, iagttaga denna kontroll. ra TI anledning af den stridighet som förekommit esi mellan Hr Kammarriitsrådet Wiaroths nyasberörde ta yttrande rörande hans obekantskap med den om-jra ständigheten att uppbörds! kontorets uppbördsjournal ut ej varit summerad och Kontrollören Middendorf ff vid förhärat dan IM Ac Ämarda unnoaift att han