Gårdagsposten från Skara bekräftade ty vär det sedan flera dagar gängse ryktet em Biskopens i Skara stift, Dokter Sven Lundblads, frånfälle på dess boställe Brunsbo i Lördags åtte dagar sedan, uti en åfder af 60 och ett half år. Svenska kyrkan och fåderneslandet hafva i denne ädle man förlerat en af sina värdigaste medlemmar. Han var född torpareson under samma Biskopsboställe, hvarest han slutade sina dagar, och började mycket sent studera, och hade såsom gosse rsånga gånger öppnat grirden vid landsvägen åt Biskop Weideman, hvars närmaste eftertradare han sedan blef. Den inre kraften och kallelsen förde homom vid redan framskriden ynglingaålder från spaden och plegen till boken, och der gjorde han genom sitt Ovanligt ljuse buivud inom kort tid så hastiga framsteg, att han ännu ung blef Prefessor i Upsala från hvilken befattning han med er sällsynt enhallighet af allmänna rösten inom sit: suft kallades till dess högste styresmam. Det var också icke möjligt att känna denne man utan att älska honom; ett mera anspråkslöst, enkelt ech flärdfritt umgängessätt har annu aldrig varit förenadt med ett mera menniskoälskande hjerta. Om han vid riksdagen från ett håll ådrog sig anmärkningar att ej fullkomligt fylla sin rol såsom biskop, så hade deremot en större majoritet så mycket mera skäl att vara tillfredsställd med hans uppriktiga tillgifverket och känsla för den del af folket, den fattiga, arkbetsnde massan, utur hvars sköte han utgått. Hans minne kommer länge att lefva såsora en prydnad inem kyrkan och en ära för den bygd, som sett konom födas.