Aftonbladet – 8 maj 1837, sida 5

RR SERVER MÄSS VESARM ML, fAFAVS SV MH MEEP896 s. I Embetet afgifva förklaring öfver det Prestbetyg a jag aflemnat tll urtima Tinget i Wika, dem 14 rI sistl. Mars, rörande Hr Öfversten Her. 2eohjelms sa högst ovärdiga förhållande emot sin numera afdjledna Fru, född Hjort af Ornäs; hvarföre jag nu g)får den nåden att efterkomma denna befallning. 1:o Att under min tjenstetid Hr ÖOfverste fI Hertzenkjelm aldrig bevistat den allmänna gudsaf tjensten, dertill torde hans mångåriga sjukligå!het varit orsaken. nl) 2:o Att He Öfversten under samma tid icke begått H, H. Nattvard. Jag har talt vid Hr lÖfversten härom samt förehållit honom hans n Igudlösa uraktlåtenhet i detta mål; men då jag ri fann med mina föreställningar, att haas sinne loch samvete icke kände något behof af detta uldyra nådemedels saliga vederqvickelse, ansåg jag det icke vara öfvorensstämmande med den höge , IStiftarans lära, att truga honom till åtvjutande rlaf dem Hel. Nattvarden, den Jesus stiftat för si. Ina vänner, hvilka, utan annan vidare pådrift än -I Jesu befallning och af kärlek till honom, skola a) begåädenna åminnelsemåltid. 3:o Att Hr Öfverstens kristendomskunskap flvore öfver mitt omdöme. Jag kände ej nåannat uttryck, då det är allmänt bekant, !jatt Hr Öfversten äger kunskap i hvarjehanda, rjäfven i religionssaker, hvilket jag i samspråk 1! med henom har tillräckligt erfarit; mea att 1 I denna hans kunskap ej blifvit verksam i det -Igoda, torde få tillskrifvas hans oörbältrade I hjerta. Så väl skrifteligen som munteligen har jag ? i genom de ömmaste föreställningar sökt föorehå.la Hr Öfversten dess rysvärda förhållande emot sin fru, men då han alltid yttrat, det ban vere den förnämsta i orten, har han alltid ao— Sett mig såsom en ringe individ, af hvilken: han ej trodde sig vara pligtig att e.coitaga nå I gra föreställningar. Jog har derföre, genom dessa mina åtgär der, icke kunnat göra mera för den goda saken, än jag gjort, i synnerhet hos en mary som endast styres af högmod och cgoism, utan I några känslor. Wika der 27 April 1837. SJ. C. Köppen. Stora Kopparbergs tidning anmärcker, efter I meddelandet af dessa hanslingar, att mången I förundrat sig öfver, det icke Ölverste HertzenI hjelms måg, Majoren Stireaflycht, blifvit hörd i Isaken, då hace utan tvifvel kuuuat tillfyllest afsloja det dunkla förhänge, som ännu till någon idel betäcker den mörka taflan. Ett sådant hörande tyckes dock ännu ingalunda vara försent, och i en sak af så allvarsam beskaffenhet förefaller det besynnerligt, om fan skull låta något tillfalle att ersålla fullständiga upplysningar gå sig ur härderva. Majoren Stererflycht och hans Fru voro naturligtvis icke okunnige om hvad sem vederfors deras moder, och en förklaring, hvarföre de under så många års tid icke vidtagit ringaste åtgärd att sörja för en bätt:e vård åt den olyckliga, är väl det minsta som menskligheten här kan fordra. Ett annat yttrande af Kopparbergstidningen, hvari vi deremot ej kurma instämma, är at Herr Köppen genom den ofvapståeude skriftvexlingen med Hertzenhjelm synes hafva fuligjort sin pligt såsom pastor. Resultatet af denna skriftvexling var jemnmt intet , och uette var väl icke ändamålet dermed. Det upplystes icke ens, att Herr Kyrkoherden, ovaktadt vm erfarenhet om Öfverstens ovilja att göra något tilllindring af sin f:us belägevhet, gjort nöget försök att derom vidtsla de ofvannämnde närmaste slägtingarna, än mindre något anuat; och månne deta icke tillhörde hans pligi? Vi känna ingex sak, som på månsa år väckt ett sådant upseende som deuna, och det icke blott inom Sverges gränsor. Den har cirkulerat i Norska, . Daaska, Ty Fransyska och Engelska tidningar, såsom tit cerhördt bevis på hårdhet och barbari från ea omensklig msns sida. Såsom ett bevis till hvilken grad detta sått, må blend anmat eiteras, att i Köperhamn on visa blifvit gjord öfver händelsen 2 en Db: jun ges på gatorna ders ides. verser, af hvilka vi för kuriositeten skull mednedenstående: Udvortes Ridder, Tyran i sit H Svenskeren nedrig behandled Tredive Aaringers grusomme ,: Var hendes Vei til det evige Li Vanvittig, uden al Hjelp og a Npgsgcen, i Kulde, og savnende . Rotter til Selskab og — Intet i Lie — : Vanvid var Held for det plagede Br, svan Enalona dan gav handa fö