Aftonbladet – 8 maj 1837, sida 5

Elementaroch Clar skolor, vid hvilken H ilK. H. Krorprinsen och de tre äldsta arffur. starne voro närvarande. Mamsell Henriette Möllers konsert i går aftor var serdeles besökt. Den rymliga Riddarhus-salen var nära nog helt och hållet uppfylld. De n lär oss en fägnad att erkänna, det allmänheter sålurnda gjort all rättvisa åt en ung talang, som ehuru företrädd af ett ganska vackert rykte oel insinuerande sig genom ett lockande program. likväl alltid bort emotse utgången af detta sit uppträdande i hufvudstaden med en oro, der mer än en annan dylik talang med enahends reko nmendationer men mindre ljyeka torde tylvärr hafva fannit alltför myeket rättfärdigad. Mamsell Möller lät för flra år sedan, såsom ännu bara barnet, härstädes höra sig, och gaf redan då mycket hopp om sig för sin vackra röst och sina ovanliga musikaliska anlag. Hennes Iröst har naturligtvis unadertiden, — M.ll M. är nu i sin ålders vår, — betydligt utbildats hvad beträffar dess maturliga resurser, men tyckes oss icke i lika grad ha gjort det i afseende på konst och skola. De utmärkande vackra dragen i M:ll M:s sång äro, först och främst en ganska ovanlig renhet och säkerhet i intonationen, dertill Imycken volubilitet, ett mildt, man skulle nästan saga, ännu barnsligt behag i det hela, en skön metall i de högre tonerga, och något af hvad (Fransosen kallar perld i utförandet af passager och rulader. Men det ligger i hela hennes föredrag mycket omoget och ebearbetadt; det är någonting stabbigt och kort; man saknar helgjutenhet, åplomb, rundning, mjukhet och portamento. Dessutom är M:ll M:s manvår att sjumga inom tänderna och aldrig släppa tonen fullt ut, izgenting mindre än fördelaktigt. Man hör sällan orden till sången. Hvad M:ll M. behörver, är en god skela. Med sitt musikaliska sinne, sitt herravälde öfver rösten och de verkligen ovanliga naturliga mojenger hon i den eger, skulle M:l1l M. genom antistisk utbildning kunna bli en ganska utmärkt sångerska, och det vore. hugnande em hon genom flera recstter, sådana som gårdagens, blefve försäkrad om dan obesro-: ende ställning, att hen lugut och oafbrutet allt framgent kunde egna sin tid åt att fullända sig i sia sköna konst, M:ll M. utförde fyra saker, en mycket brokig och grann aria af Puccitta; en. ypperhg duett!ur Xuhlaus RBöfvarberg tillika med en onämnd musikälskare, efter hvad man sagt! oss, ämnu närmare genom köttshg slägtskap än genom andlig märskyld till konsertgifverskan, en ung man, hvars bekantskap man gjorde med: serdeles nöje; en ganska nett romans vid pianeforte, om vi icke misstaga oss, författad af nyssnämnde musikälskare; samt en Schweitzeraria med vsfiatioser af Bandel. I denna sista nummer blef dena intressanta konsertgifverskan 18ynnerhet applåderad. Utom dessa saker exequsrades af Hr Gehrman en rondoletto för violen-!. cell utaf Doizauer, — det vore öfverflödigt att. säga kuru och med hvilket bifall, man är van att i afseende så på det ena som det andra när det gäller År L. aldrig kunna nywja annat än det mest superlativa superlativum, den msst top; piga toppmån,? för att nyttja en famös grammatists terminologi, — och Mr Lemrming gjorde, på sin violip någonting rätt fantastiskt, som. egentligen lärer varit en fri behandling af en. bekant polonäs af Mayseder. Men det är eld och geni hes får L., detta står i alla fall fast, och mar må säga hvad man vill om befängds beten i hans spel, så finnes der likväl alltidig nögonting i botten, som man miste beundra! 1t och finna intressani. Tvenne ouverturer börjar le hvar sin afdelsing; den af Cherubini till Faniska gick för oss, såsom troligen för mången, ill stor del förlorad gekom bullret af det ännu iljemnt tillströmmanrde auditoriet; den af Romerg tycktes oss vara en af denna tonsättares nest lyckade kompositioner. Ie i programmet ulofrade karlkörerne uteblefro genom någoa oörutsedd händelse, till allmän afsaknad.! l E oo ee ee oe a Me I Y