Såsom orsak hvarföre Lunds tidninga: iakta tagit en så långvarig tystnad, rörsnde uppträdet utanför Biskop Faxes hus i Lund, uppgifver Skånska Correspondenten, att skademiska Konsistorium dagen efter uppträdana ansåg nödvänmdigt, att den officiella rapport, som skulle afgå till Akademiens Kaasler, inkom i det i Lund först utkommande bladet, men att dagen derefter bladet vände sig, och man fattade den tanka att det vore bäst om ingenung blefve för menigheten bekant, och att red. af Sk. Correspondenten ansåg det hafva varit det dummaste i verlden, om den ådragit sig ovilja på stället medelst en förhastad berättelse, ebu:u re? daktionen väl insåg stt seken i alla fall skulle spridas. Med anledning häraf lofvade: redakt. akademiens rektor att ingenting nämna om saken, förrön ryktet i andra tidningar influtit. Först sedan dylika rykten i endra tidningar inkommit, och det visat sig att de, såsom man väl kunde befara, insehölio oriktiga uppgifter, fenn Corresp. nödigt bryta tystrader. Bland dessa oriktiga uppgifter rättar Corresp. ru den af Statstidningen först införda berättelse, att stenen inkastades af samma personer, som arbetat med murbräckan, hvilket så mycket mindre kunde tages för afgjordt, som stanen inkastades först en half timma efter oväsendet vid trappan. Redaktörn af Correspondenten skall i snledning af denna ovisshet om gerningsmannen hafva blifvit tillfrågad, om ham icke trodde, att stenen blifvit inkastad af en studerande.