Aftonbladet – 29 april 1837, sida 1

jtroende, ech al medvetandet af bristande för måga att, såsom sig bör, uppfylla de pligter hvilka åtfölja ett så svårt och upphejdt kall huru mycket mera måste ej jag genemträngas dessa känslo-, jag, som icke kan framvi:a någr sådana anspråk, som de, på ynnest och undse ende? Då jag såg degen, var den revolution re dan fullbordad, som gaf oss sjel!bestånd såsor -jett folk; förhållasdet med alla mina företradar var häri olika; och då jag med tacksam vörd nad betraktar denna minnesvärda händelse, kän : ner jag att jag tillhörer en sesnare tid, och at -IJ2g icke kan påräkna att mina landsmän skol bedöma mina handlingar med samma godh: och partiskhet, som mina företrädares. Vigten af dessa förbållanden har så djupt fä stat sig i min själ, att jag icke skulle våga inträda på mina nya pligters bana, derest ja icke med visshet hoppades ädelmedigt under stöd af dem, som skola siå vid min sida i de särskilda och ke-ordinerade grenarne af styrel sen; derest jag icke fast förlitade mig på pa triotismen, upplysningen och godbeten hos et folk, sem ännu aldrig lemnade i sticket en de J allmännas tjenare, som redligt arbetade för des bästa; och framförallt, såvida jag icke ödmjuk förtröstede på bistånd af en öfver allt vakande och välgörande Försyn. Det vore otackssmt att icke till dessa skäl ul förtröstan och hopp lägga dem, som hemta sir grumd: från vår närvarande lyckliga belägenhet Fastär den icke är alideles fri från olägenheter, som störa vårt invertes lugn och hota det yttre, så stå vi dock i allt hvad sem utmärker ett stort, lyckligt och: blemstrande folk, utam hke i verlden. Utomlands äga vi hvarje nations aktning, och med knappast något undantag deras vänskap. x.Inom oss framställa vi en tafla af I mensklig lyckssalighet, som säkerligen icke finnes anhorstädes, under det vår styrelse lugnt men krafttullt uppfyller det eeda legitima ändamålet för politiska institutioner: att göra det-möjligast största goda åt det största antalet af statsborgare. Huru bjudande och befallande är således ej förbindelsen för hvarje medborgare, att inom sin I verkningskrets, antingen den är större eller mindre, använda sina bemödanrden, för att bereda varaktighot och beständighet åt en så lycklig sakernas ordning. Alla historiens ech erfarenhetens lärer skulle vara förlorade för ess, om vi åtnöjde oss med att ensamt bygga vår förtröstan på de synnerliga fördelar, hvilka fallit på vår lott. Läge och klimat, de rika gåfvor naturen med så frikostig hand spridt öfver vårt gebit, till och med bildningen och den upphöjda karakteren hos vårt folk skulle icke tjena oss till någenting, om vi underlåta att samvetsgrannt uppehålla de politiska instiltutigner, hvilka med så mycken vishet och omtanka blifvit beräknade för hvarje omständighet, som kunde bevara eller hota den !ycka vi njuta. De skarpsinnige grundläggarns af vår konstitu tion stiftad2 lagar för värt land, sådant de funno det. De betraktade det med statsmarnens och patrioters blickar, och varseblefvo alla källorna till ett hastigt och underbart välstånd; men de sågo derjemte att olika seder, tånkesätt och inrättningar, egna för de särskilta delarne af ett så stort emråde, voro djupt rotade. Särskilta statssuveräniteter fumnos redan i verksamhet, er intim förening dem emellan var väsendtlig för allas välfärd och lycka. Emellan många af dem åagde, åtinstone till en viss grad, en verklig olikhet i intressen rum, hvilken kunde öfverdrifvas för onda afsigter; dessa stater voro olika i afseende på storlek, befolkning, rikedom, i resurser och makt, vare sig för närvarande eller för framtiden; de varierade i afseende på karakterea ef der2s industri och hufvudprodukter; och i somliga funnos institutioner hörande till det husliga hfvet, hvilka, i fall: de obetänksamt stördes, kunde sätta i fara harmonien af det hela. Med den största omsorg afvägdes alla dessaj omständigheter; och grundvalarne för den nya styrel: sen lades på principer af ömsesidigt medgifvande och billig kompromiss. Dea. afundsjuka, som de mindre staterne kanna hysa öfver de andras makt, mildrades genom en grund för representationen, som, då aen infördes, erkändes vara ojemn och för alltid skulle forifara att vara det. Den naturliga farhågan att det stora föremålet af lagstiftning för det hela skulle kunna inkräkta på och råka i kollision med staternes enskilta intressen, motverkas genom de noggranna gränser, som uppdrogos för federalmsktens verksam