Aftonbladet – 28 april 1837, sida 2

7 a oo AA AMA 2 DIC DINDUSER upptäcka. Öfver utgiterne för hushållet hade fru Finer fört räkningar, hvilka, om de äro tillförlitliga, lemnade, i betraktande jemväl deraf att lösöreboet till stor del blifvit å auktioner och följaktligen för bättre pris inköpt, Thollander anledning till den förmodan, att någon öfverdrifven eller mot inkomsterne icke svarande lefnadskostnad ej hade föranledt balansen; och ville Thollander erinra sig, att denna kostnad icke uppgått någo: år till högre belo än 3000 Både PO Advokatfiskalen Printzensköld förklarade, at han tagit kännedom om det af Notarien Thollander omförmälda href, samt funnit detsamma vara undertecknadt af herr Krigsrådet F. Pauli; hemställande advokatfiskalen, att bemälte herr Krigsråd måtte, efter erhållen del af brefvet, deröfver upplysningsvis hos Kongl. Generaltullstyrelsen höras; äfvensom och då Tullförvaltaren Finers här ofran åberopade yttrande till hams hustru gåfve, för utredande af den omständigheten, huruvida balans möjligen funnits vid Finers tillträde till uppbörds tuliförvaltaretjensten, anmledning till hennes hörande, hon måtte i sådant afseende till en annan dag uppkallas. Sedan Notarien Thollander, tillsagd att till en annan dag upplemna herr Knrigsrådet Paulis ofvanberörda bref, fått på begäran bertgå, inkallades till förhör Kontrollören Middendorff, hvilken uppå frågor bsrättade: att han om balansens uppkomst och fertgång saknade kunskap; att Middendorff årligen många gånger, nästan hvarje månad, frågat Finr om denne vore beredd på en extra inventering, hvilken fråga Finer städse besvarat dermed, att det hade ingen fara; att ändtligen, på dylik förfrågan af Middendorff, Finer i November månad förlidet år lemnat det svar, att han visserligen utgifvit löneförskotter åt en af begge känd och aktad person, men att dessa förskotter endast uppgingo till några tusende Riksdaler; att Middendorff, som af Finer begärt närmare upplysning om beloppet af berörde förskotter, derpå icke uadfått bestämdare svar, än att Middendorff deraf dragit den slutsats, att förskottet icke up ginge till högre belopp än 3 å 4000 R:dr Banko, och att Middendorff, med kännedom derom, att Finer innehade en hfassurans på omkring 40,000 Rdr, ansett bsrörde förskottssumma icke kunna förutsätta någon balans af farlig beskaffenhet. Tilläggande Middendorff, uppå AdvokatFiskalen Printzenskölds förfrågan, om ej Finer, i anledning af Middendorffs framställning, huruvida den förre vore beredd på en extra inventering, lemnat närmare och mera bestämdt svar än det som Middendorff uppgifvit, att, uppå Middendorffs vid ett tillfälle gjorda fråga, om Finer fruktade recherche, hade den sistnämnde svarat nej, hvarefter han, på sätt omförmäldt blifvit, i November 1836 yppat att löre-förskotter blifvit meddelade. Då det, enligt 2 S i den för Tullverkets Uppbördsoch Kassörs-kontor i Stockholm den 18 Juni 1825 utfärdade instruktion, åligger Kontrollören derstädes, att vid hvarje veckas slut jemföra ditkommande , utgående och inrikes Tullkamrarnes uppgifter medj Tullförvaltarens uppbördsböcker och, i fall mågon skillnad skulle yppas eller anledning till förskimgring af de under UppbördsTullförvaltarens serskilda vård bevarade tullmedel förefalla, sådant hos Bokslutskamereraren ganast anmäla, tillsades Konrollören Middendorff uppgifva, om och hura lessa föreskrifter blifvit af homom iakitagne. Närå lemnade Kontrollören det svar, att han f missförstånd förbisstt stadgandet i berörde G, ch nu först efter balansens upptäckt funnit igten deraf. Då han ansett Tullkamrarne utfva kontroll å uppbördens behöriga debitering f UppbördsTullförvaltaren, hvilken kontroll tiddendorff trott vara tillförlitlig, hade ban ice kunnat föreställa sig att någon Tullkammare kulle uppgifva mindre uppbördsbelopp än velerberdt. Ehuru Middendorff fästat uppmärkamhet dervid att uppbördsböckerne icke varit ppsummerade, hade han ansett denna omstänighet vara mindre väsendtilig, då Herr KamarRätisRådet Winroth, som blifvit derom af liddendorff flera gånger erinrad, lemnat denna raktlåtenhet utan ammärkning, och uppbördsöckerna alltid legat framme och alltså varit r hvar och en tillgänglige. I afseende på de i Uppbördsoch Kassörsontoret emottagne depositionsmedel tillfrågades iddendorf, huruvida den i 3 af gällande struktion stadgade föreskrift, att sådane me