Aftonbladet – 27 april 1837, sida 3

(Insändt.) I Orsa Finmark af Fahlu län lefver en olycklig fader med en ännu olyckligare son, som visserligen förtjena lyckligare medmenniskers deltagande, Fadren, afskeda ade soldaten Olof Jansson Käck, som i yngre åren från utmarken inhägnat och uppodlat ett jordtorp, i lyckligare omständigheter tillräckligt att freda honom och hans omgifning från tiggarstafven, har, sedan helsan flytt, hans hustru aflidit, hans 3:ne döttrar tagit tjenst hos fattiga grannar, och torpet för skuld öfvergått till annan egare, blifvit, i sitt 64 års ålder, sjuk till kropp och själ, lemnad i elände med sin 32:åriga, till all nyttig sysselsättning oskickli; ge son, Denne, hans enda sällskap på den glädjetoma lefnadsbanan, är allt ifrån födelsen döfstum och vansinnig, ända derhän, att han mer liknar ett oskäligt djur än en menniska, Fadrens sjukdom väcker lika mycken vämjelse, som sonens Osnygg shet afsky. — Likväl äro nvarken fadren, såsom obotlig, eller sonen, såsom stilla och foglig, qvalificerade att varda intagna, den förre på Kurhus, den sednare på Dårhus. Ten ort, der 6 till 7 tätt på hvarandra följande missväxtår, i förening med odrägliga skattebördor, ökat de behöfvandes och i samma mån minskat de hjelpandes antal, är sådan z uslingars lott obeskrilligt svår: och för dessa, de beklagansvärdaste af alla olycklige i församlingen, synes blott en tillflykt öfrig till räddning — — det kristliga medlidandet. Här äro väl icke några tårar att borttorka, hvarken från fadrens, af en stum förtviflan, eller från sonens, af en kall likgilughet teckwade anleten; men för kristne ligger dock i i dessa anletsdrag en betydelse, som för Pderas hjertan icke bör gå förlorad. Det, som till dessa olyckligas hjelp varder afsatt, emottages i Stockholm af Aftonblads Redaktionen, i Fahlun af Komministern Hr A. Odelberg, och här;tädes af undertecknad, som tacksamt vill redovisa så räl för gåfvorna, som för deras ändamålsenliga anrändande. Gagnef Orsa den 48 April 4837. Vv. U. ARBORELIUS, Kyrkoherde. RE ITEANEN RÖ