Aftonbladet – 27 april 1837, sida 3

Annons. när hon ser korna; väl se om baken, det är just saken! sjelf. dock ej diska skura och viska. — — Får jag en sådan slipper jag vådan, att se mitt bo skingras, kan tro, af husmamseller dem man beställer. — Finner jag henne, då ska vi tvenne nog hjelpas åt komma framåt. Då gör mig lika om hon till rika slägtingar hör, eller till arma, Gud sig förbarma! lika det gör. Ja, i mitt tycke är lika mycke, ful eller skön, gul eller grön, gammal och ung, lätt eller tung; endast ett hjerta trofast, osvärtadt kärleksömt är, det jag begär. Kan hon ock illa klinka och drilla på sitt klaver — hvad gör det mer? kan hon blott tralla hopp! falleralla när som också himlen är grå! kan hon ej prata, liksom en skata, Engelska, Franska, Spanska och Danska det är mig ganska likgiltigt just. Jag blir förtjust, endast hon fattar mig då jag skrattar, talar på Svenska ren fosterländska, skämtar och ler, Önskar ej mer. Endast hon lyder blicken som tyder hjertats myster herrlig hon är! endast hon finner lågan, som brinner, läser — förstår frågan, som går hjertan emellan! Ack! huru sällan tydes den väl sjäk ifrån själ? Täcktes en flicka nu härtill blicka, att hon så ju vill bli min fru, möte vi taga ute vid Haga om hon så vill sista Aprill! Eller också dagen derpå aj, aj, aj, aj! den första Maj! vid Rosendal ,å der, lång och smal, står jag och länglar blickar och trängtar. Käraste flicka! helsningen skicka, nicka då blott, träffas vi godt! Der ibland skaror vagnar och varor, 4 herrskap, patrask blommor och slask, der, ljufva qvinna! skall du mig finna hängande läpp tanktull mot käpp. Sådan jag är eldig och kär: Rocken den blå vill jag ta på — dito gul väst, den klär mig bäst — drag ifrån drag sådan blir jag: