Om vi redan digna under be kattoingars tyngd, så larer det ej väcka förundran, att vi Iimed bäfvan tänka på den frågar, till hvars besvarande vi i dag såsom ru:thållare vi: i Kongl. Weistgzötha Regemente äro samma ukellade, nemjligea remoaterings skyldighetens utgorande in I natura, när det emellan kronan och oss derom lupp brältade kontraki år 1841 uliändalöper. Skulle Koogl. Maj: behaga då ålägga oss densammas I verkställande, så är det otvifvelsktigt, att half va regementet måste rekryteras i anseende dertill, att de äldre karlarne ej kunna lära sig dem nya exercisen. Lätt kan man förestöla sig, hvad pris rekryterne under sådana omständighster skola sätta på sina personer. Inom Ska,raborgs lin finnes svårligen etthundr.de remontj hästar till salu. Till hvilke. orimlig: penniagevärde skola ej dylika kreatur uppjazes? Men af alla olägenheter, som vid auskaffindet af allt detta med dertill hörande beklädnsds-, utredI ningsoch munderings-persedlar mota, är dock der dertill nödiga förlaget den köubar aste. Hvar skola perningar dertill tagas? Vi våga underkasta oss skammen af att hafva offentligen framfört en osanning, om icke, i hiudelse Kongl. Maj:t skulle täckas ålägga rusthålia: ne vid Kongl. Wesigotha regemente att bestrida dessa ko tnader, hundradgtals bland dem bbhfra nödsskade att, emot hvad vilkor som hels:, öfvergifva sina hemman. Och om detta ivrsffir, så skulle det i sanning gifva anlednivg ul! allvarsamma : betraktelser, ati dessa arma, utan att i öfrigt hemsökas af vådliga händelser och vidrighe:er, fått vidkännas krigets olyckor under fredstid. Vi våga förmoda, att fädernesdendet hidanjefter får hugna sig af en lingvarig fred. På jdess thron sitter måhända den störste af mu ;lefvande härförare. Vi tro oss veta, att han jalskyr krig. I hans blotta persool ghet äger riket, så länge han lefver, ett osvikligt värn emot denna landsplåga. — Sveriges ultramarioska b2sittningar gifva ej mer såsom fordom anledning till någet krig, — Taenkaa på dea stolta offersivon, hvarpå här i landet i fordva tider så mångas msnniskolif och penningar, ofta nog i fövitsko, slösades, är man nu mer tvungen att helt och hållet dearstädes öfvergifv.. — Eter föreningen emellan Sverige och Norige äre vi genom hofvet skyddade från fisndtliga anfall. — I j-mnvigts-princeipan hafva vi en bundsförvandt emot våra befarade fiender, men äasnu pålitligare allierade i utländska magters allmänt förstörda fivamser och dena kamp, som bos dem hotar att utbrista emellan regente:,s och de missnöjda folken, hvilken ofelbart läage sätter de förstvämode i behof af armden bemma i landet för att tillrättavisa de jäsende sinnena. Skulle man icke dessutom i ett tidshvarf, då upplysningen gör så stora inkräktningar från Okuntighetens ech villfarelsernas områden, böra kunna med sannolikhet förmoda den grundsats af regenterna i den civiliserade verld.n omsider allmänt antagen, att den makt och ära, hvarefter de sträfva, på en säkrare väg af dem förvärfvas derigenom, att de göra sina egoa uadersätare lyckliga, än genom med dess.s könbara uppoffringar förenad: landvinningar från fridskmma grannstater ellsr deras eroande och förödmjukande? Om i anlednivg af allt detts fruktan för krig synes afligsen i Sverige, så tyckes det, som skul!le den nu irågavarande ulckningen af dess stridskrafter kunna inställas eller åtminstone upp:kjutas, :lis densamma låter sig verksiällas utan de rustandes uadergång eller ofverdrifna betungande. Staten skulle då äfven hafva en betydlig kentant inkomst att årligen påräkna genem vakansafgiften och hafva besparat den genom hästars underhåll vid regementsmötet ökade kostnaden. Vi veta väl, att det är Kongl. Noj:is rätt att besluta i detta ämne, och anse oss skyldiga utt aflägga vår underdinigaste och vördnpadsullaste erkänsla för den Kongl. nåd han täcktes isa oss genom att tillåta vårt hörande i en råga, vid hvars afgörande han ager at: blett vefalla och oss tillhör ait lyda utan invindning. Men vi tro oss i den äfven härigenom uppeuvarade kärlek, landets fader hyser för sina unlersåtare, samt i de skäl vi ofvanföre ani, äga a ursäkt, för det vi i sjupaste vaderdinighet önfaile, stt Kongl. Mej:t täcktes ännu på fem:e år befria oss från rustnings skyld ghetens tgörande in mpatura, emeat det vi uppl ilkor vi förut för en dylik befrielse oss åtagit. Jet skulle vara för 0:s ett serskildt oznus ah i n fråga, hvars afgörande endast bero: af Kongl. laj:ts vilja, såsom ett minne af d-ss regeringsd nödgas anse den mest tryckande och vidtiFd dr Oo . 4 os det erlagt.